Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara.
Mara hade min mor så mycket ont av, hon kunde inte röra ett finger. Hon hette Anna Lena, och var det då nån, som ropade " Anna Lena ", så vaknade hon, men ropade man " mor " eller " mamma ", så vaknade hon inte. Så fort hon vaknade, så släppte mara. Hon sa, att hon hörde maran, när den kom genom dörren. Det var ett fruntimmer som var mara. Hade en mor krupit genom en fölungehams, blev barnet mara. Hästarnas maner kunde bli flätade i så många pisker; det var mara, somgjorde det. och de blev så svetta. En skata hade de ofta hängade i stallet mot mara. Varulven okänd
Vårhalvåret
Petter Katt, då kasta han en varmer sten i vattnet, sen var inte isa(rna) säkra. – Kyndelsmässo kallades för lilla ju- len. ”Kalla Sigfrid”, då skulle det vara kallt. ”Gregorius dräng går med goddag i säng.” Då skulle de inte tända om kvälla för då skulle de vara färdiga att lägga sig med dan. – 40 martyrer, den 9 mars. De blev hängda i vatten jämns efter huvet. Det var is så de huggde hål på den. Om det blir frost då skall det bli frost i 40 nätter före midsommar. Om det är fint gamla Vaffenatt skall det liksom stadfästa 40 martyrer. men är det ingen frost då är martyrernas frostnätter omände- kastade. – Kristi himmelsfärdsdag är första nappedan. Pojka skulle inte gå och fiska före Kristi himmelfärdsdag. Göja skall ruska – Mars med sitt skägg lockar barna utom vägg April med sitt skinn / körer barna in, Maj med sin goa, varma luva körer barna ur gruva. Narra april, då försökte de narra folk än till det ena än det andra. Karlsson som har Gästhuset narra en två gånger. Det var stället intill Skalmere. Så gick han till ett ställe och frågade husbondefolket om de kunde hjälpa honom köra gödsel den dan. ”Ja,” sa fruntimret, ”det kan de la”. Så hade kärra stått långt bort på ägera. ”Då kan du smörja kärra” sa’ Karlsson till nån där. Och de tog och smörjde kärra, men han kom aldrig. Då svor de, att han narrat april. Första maj, så skulle de dricka märg i bena. Det har vart änna på senare tid. Det är väl 30 år sen. Det var en gammal dräng som hette Börje. Så hade han inga pengar och köpa brännvin för, men så fick han en krona av prästen och så söp han sig full. ”Stackars min Börje,” sa prästen då.
Legender
Jerusalems skomakare har varit synlig i Värmagården i Ljunghem, dit han kommit från Stralsund. Han var gammal och krokig och hans lästaknippe varmossigt. Han liknade änna en purrig höna där han kom. Han sade att han var Jerusalems skomakare och att han skulle vittna på den yttrsta dagen, samt att han till dess var dömd att evigt vandra ikring, därför att han nekade Vår Herre att stöda korset mot väggen. Men juldagen får han vila och därför skall bönderna den dagen låsa in alla plogar och harvar så han inte får sitta och rasta på dem. Adams första hustru skall ha varit en aphona, och från dem stamma malaj- erna på Söderhavsöarna. Den sägen sade Karlbeck till prästen i Sventorp att han hört av sin far. Adams söner, som foro till främmande land för att tag sig en hustru, det var till Mars de reste, för den stjärnan skall vara befolkad.
Husligt arbete
Blångarn skulle tvättas i dymmelveckan. Det skulle kokas i aska av björk eller grane. Sen fick det ligga ute minst en månad. Solen på mars månad är starkast. De kunde koka’t en gång emellan och lägga ut ’et igen. Garnet var av blån och hör (lin). Det var tre sorter: hör, mellanblån och de grovaste blåna. Hade de hör till både varp och väft, blev det ###. De bakte så mycket till jul, att de inte behövde baka förrän te Vafferdan. De bakade i flera dygn, så de fick flera stäng- er fulla. De skulle inte laka förrän till Kyndelsmäss; då var det såpa i vattnet. Kärnade de och de inte fick något smör, var det sånt olag bli- et (blivet). De gick till ett annat ställe och fick grädde och slog i kärnan eller kastade en silverpeng i kärnan.
Mara
Mara, det kan jag väl tro, det har jag än. Det består nog i ”blon”. (blodet) Den stelnar i hela kroppen. Bara då någon är vaken och ropar ”Abraham!”, så hjälper det – då vaknar jag. Jag ser mångahanda då – mycket folk. Och så ropar jag, att de ska komma och hjälpa mej ifrån det där folket. Sånt ser jag på nätterna. Det fick jag av mor min. När hon var med mej, var hon hos en släkting och där brann ett hus, och hon blev rädd. Hon tog sej med handen här i ansiktet. Och där fick jag riktiga brän- neblåsor. Det var en kvacksalvare, som kokte ihop kåva och vax och smör. Det skulle jag smörja med, och det hjälpte, så det har jag inte ont av nu. Men det andra får jag ha så länge jag le- ver. Och det fick jag i morlivet. Det hjälpte, när jag blev gift och låg ijämte min käring. Men nu sen hon är död, har jag ont av det igen.
Vårarbete, skörd och tröskning
Om Torse är våter, är det mången som gråter. Göja lånade elva dar av mars te frysa ihjäl en bock på. Var det ruskigt i Göja, så blev det gott väder i mars. Om Kyndelsmässe är bäcken så högt, som oxen bär oket. Gertruds dräng bär ljus i säng Det brukade vara kallt i korsmässevecka. Här har det aldrig varit fråga om att släppa ut kreaturen en bestämd dag. Men i Halland släppte dom dem på Beda. Där har dom d istället för t. Då skulle de ut och "beda". Om det regnar bönesöndag, ska det bli regn i tre veckor, sa de förr. Om Sigmund då skulle göken öppna sin mun. Då börja han gala. Men han kom tidigare. Om haren skyller kråkan vid midsommar, så blir den bra. Vid Olsmässe började de "gälla pärerna ". De hade inte råd att ta hela stånd. Då alelövet var som ett musöra, kunde de börja fiska.
Vårhalvåret i övrigt
Om det är frost gamla vårfrunatt blir det fyrtio frostnät- ter sedan till Michaeli. Om det regnar trefaldighetssöndagen blir det regn varje sön- dag under trefaldigheten. Så många tövädersdagar som första nyet har, så länge ligger säden ogrodd i jorden. Peter Katt kastar en varm sten i sjön. Då töar det lika myc- ket under som ovanpå. * Om det regnar bönsöndag blir det regn i tre veckor. Sådand väder det är om påsk, blir det om pingst. Vackert väder söndag efter påsk betyder tidig vår. Vackert väder andra söndan efter påsk betyder vacker sommar. Vackert väder tredje söndan efter påsk be- tyder god gröda. Vackert väder fjärde söndan efter påsk betyder god bärgning. / * Om det är frost den 22 februari på natten, blir det frost 30 nätter i följd. Om det är frost på nyårsnatten, blir det frost tre ny i följd. Sådant som vädret är den 21 mars, sådan blir våren.
Sägner om maran
Det var en häst, på ett ställe, som mycket anfäktades av maran. Han var svett och riktigt ”skalv” om morgnarna, när drängen kom dit. Då tog drängen och satte upp en lie vid fönstret, där var en liten bit ur och det antogs att maran kom in genom detta lilla hål. På morgonen saknades drängen, men när man kom ned till stallet, låg han där med avskuret huvud. Det var drängen själv som varit mara. På ett ställe var det det en hund som reds av maran. Han var svett om morgnarna och trött som om han jagat i skogen hela natten. Husbonden undersökte hundkojan och fann att en spik var borta i ett hörn och han förstod att det var genom detta spikhål som maran kom in. En kväll strax efter liggdagstid, gick han ut till hundkojan med sin laddade bössa och ställde mitt för detta spikhål. På morgonen var han förstås intresserad och skyndade till hundkojan för att se vem maran var. Han fick då se sin egen 13-åriga dotter sitta och gråta i hundkojan. Det var hon som var mara, vilket föräldrarna blevo mycket ledsna över.
Maran n:er 88
Maran skall vara en evigt dömd meniska för synd hon begått Så har jag hört berättas av gammalt folk, att om någon Meniska i lifstiden flyttat eller rubbat någon skälsten eller råmärke i gränskilnader mellan socknar eller Hemmansdelar, så får den till straff efter döden, bli förvandlad til Mara i all evighet, och då bara göra alt möjligt ont mot både folk och djur. N:er 89, Maran brukar att gå in i ladugårdar och rida Kreaturen så att de svettas och bli orkeslösa och magra, för att skydda dem för det så hängdes det upp äggjen över dem en lie e.d.l. Och även var det bra att hänga upp över dörren till ladugården en död Ugla eller hök, även Marvasar var bra men om Marvasen skulle göra värkan, så fick man ej gå över någon Kyrkstig med den när man gick hem med den, för då mista den sin underbara värkan, å det var inte gott att få nån vase så en slapp att gå över en kyrkstig.
Vårhalvåret
Mars kommer mä sitt skägg å lockar barna utom vägg. Mars kommer mä si luva å kör barna in i gruva. Petter Katt kastar sin varme sten i sjön - här i Frilles- ås säger de havet - sen fräter det lika mycket under som på. De narra varandra 1 april mera förr än nu. I Skephult var det en piga, som narrade en pojk hos Karlsson på Hama- ryd att leda en ko därifrån till en annan gård, för hon skul- le säljas, sa hon. Han fick leda hem kon igen, men han var så arg, så pigan fick rymma - springa och gömma sej, för an- nars hade han fått ta livet av henne. Ture och Tyko skulle de så havren. Jag vet inte när de såd- / de linet. för det var egentligen inget lin i min tid. Det var ett ordspråk, att det de sår efter Urbans ti, dä blir stora vipper men inget i.
Varulvar
Bland andra mystiska varelser, förr i tiden, fanns det även något som de kalla ”varulv”, eller ”rorvel”. Detta var människor som vissa stunder blevo förvandlade till vargar. Att ”lösa” en ”rorvel” ur denna förtrollning, ty det var nog inte annat än förtrollning, skulle man ropa ett namn och träffa man då på det rätta namnet, som personen hette, blev han genast människa och blev aldrig mer ”rorvel”. ”Rorvel” stod i släktskap till maran, sade de gamla. Det var barn som blivit avlat med en mara, d.v.s. under ”martillståndet”. Antingen mannen eller kvinnan var mara, så blev barnet en ”varulv”, eller, som man vanligast kalla det ”rorvel”. Fast jag tror då förstås varken på ”mara” eller ”rorvel”, men förr trodde de ju på så mycket elände av alla slag, det ena ”befängdare” än det andra. En gång var det ett ”äkta folk” som var ute i slåttertiden och ”stäckte” (stacka) hö. De hade en stack närapå fullstäckter, men skulle lägga på var sitt ”fang” till. / Hustrun var före med sitt ”fang” och när hon lagt upp det i stacken stod hon och borsta av sig höboss och rätta till sina kläder litet. Hon hade tagit av sig förklädet och ”reste” så ”bosset” skulle flyga bort. I detsamma kom mannen med sitt ”fang”. Han skrek åt hustrun: ”Skynna dek opp i stacken för annars går dä dek illa!” Förskräkt gjorde hustrun ett hopp upp i höstacken, kastande förklädet ifrån sig och det råka falla på mannen. Då hon sedan vände sig om för att se vad det var för farligt som hon kunde råkat ut för, stod det en stor varg bredvid höstacken, gapa och visa tänderna emot henne. Över ”bögera” (manken) hängde hennes förkläde som hon i hastigheten slängt ifrån sig, men mannen syntes icke till. Då förstod kvinnan att det var hennes man som blivit förvandlad till en ”rorvel”, vilken hon flera gånger blivit skrämd av. Hon skrek till: ”Alle!” Mannen hette Alfred men kallades vanligen ”Alle”. I det- samma försvann vargen och i stället stod mannen där med förklädet över axlarna. Sedan dess behövde han ald- rig mer bliva ”rorvel”. Mannen omtala sedan att han förut flera gånger varnat henne, men hon hade ej förstått honom förrän nu.
Gastar
Förr trodde de allmänt på gastar. Och de låg nog något i de också. När jag var en liten tös, blev jag en gång plötsligt illamående. Med ens jag kom inom dörren, så såg mor hur det var fatt. "Säg inget, var alldeles tyst", förmanade mej mor. Och jag teg förstås. Så tog hon tre svavelstickor och stoppade innanför mitt linne. Och så sa hon: "Du har varit ute för en gast, men nu är det onda borta". Jag tror också att jag blev frisk med en gång.
Läkekonst
År 1867 och 1868 gick koleran här. I Mölndal var sjukhuset överfullt, så de hade fått taga rådhuset eller vad det då hette till hjälp och där var fullt där mä. Folk dog som flugor. Det var mycket värre än när spanska sjukan gick här. Far hemma insjuknade också. Men det var nog ett lindrigt fall. Mor kokte vatten och vred en garnhärva i det och band om halsen på ho- nom. Och så kokte hon fläderthé med honung och gav honom in. Han blev frisk.