Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
Gårdstomten
Det var turligt att ha tomten boende i gården, men man fick icke bliva osams med honom. Var man snäll vid kreaturen blev man därigenom god vän med tomten. Det var endast de som gett sig i Skams våld, som hade tomtar att dra till sig.
Tomtar
Det fanns tomtar här förr i världen. Nästan alla av de gamla fiskarna, födda i början av 1800-talet, hade sett en eller annan tomte och hade inte så liten tro på dem. I fis- kebodarna höll de till mycket. Och vanligen så hade man intet emot dem utan tvärt om. Det betydde tur. Om tomten lämnade fiske- boden, så tog han turen med sig. Det slog inte fel. Detsamma var det om tomten försvann från båten. Man hade tomtar ombord på bå- tarna också. Men den ene ville inte precis låtsas om för den andre att han hade en tom- te. Om det fick vara fredligt ombord eller i fiskeboden om kvällen, så gick allt bra, och tomten trivdes.
Tomtar
Så var det en tomte, som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet, hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gånger drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu ä tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer."
Spöke, tomte slåss med björnen.
Hos Hörnas (Pellas) i Ö-Yttermark vistades fordom en tomte, som skötte hästarna och korna och hade sin hand med överallt. Varje afton inställdes i framstugan mat åt tomten. En kväll infann sig i gården en man med en tam björn och begärde nattkvarter. Han erhöll till svar, att han finge sova i framstugan, men borde han noga akta sig för att röra den åt tomten framsatta maten. Detta lovade mannen. Han lade sig i sängen, och björnen fick sovplats på golvet. På natten kom tomten in och började äta — man hade satt fram både kött och gröt åt honom. När björnen, som vaknat, såg tomten äta, blev den snål, lunkade fram och började gnälla efter mat. Tomten kastade åt den en bit kött, men den blev ej nöjd, utan ville ha mera. Då blev tomten vred och kastade grötfatet i huvudet på björnen, som i sin tur rusade på tomten. En häftig strid utkämpades, och slutligen måste tomten ge tappt. Han flydde ut ur stugan med ett sådant buller och dån, att hela huset skakades. Flere nätter å rad stod maten i framstugan orörd. Tomten vågade ej återvända. — När husbonden någon tid efter denna händelse begav sig till skogen,, fick han oförmodat syn på tomten, som satt uppe i en tall och grät. »Har ni storkissan kvar än? ropade tomten. »Nej, hon är nog borta», svarade husbonden. Följande morgon voro matfaten i framstugan tömda — tomten hade flyttat in i gården på nytt.
Tomtar
På Sönnefjällen satt två tomtar mitt i vägen och åt mjölk och gröt ur ett fata Två gubbar kom och skulle gå den vägen. En av gubbarna fick se tomtarna, och han tog kamraten i armen, för hade han tagit ut nästa steg, så hade han trampat mitt i fatet för tomtarna. Tomtarna grinade så styggt och skulle till att slå till.
Tomten sköter om husdjuren.
Gammelstu Isak på Kvimo skall ha en tomte, som sköter om hästarna, men Isak sköter också om tomten. Han har en duktig karbas, och med den slår han i väggen, när han har något starkt, och ger åt tomten, för han tycker om sprit.
Tomtar
Det var på ett ställe, som drängen hade lagt sin rökpipa i stallfönstret. När han kom och skulle ha den, så var den borta. Men nästa morgon, så låg hon i fönstret. Då förstod drängen, att det var tomten, som hade lånat henne, och för att han skulle vara snäll vid tomten, så lade han pipan i fönstret varje kväll, så fick tomten röka om natten. Drängen behövde aldrig rykta hästen, för det gjorde tomten.
Huru Svidja träsk uppkommit.
Bonden på Svidja blev oense med tomten, och så for tomten till ett litet träsk, Trollträsk, i Koppskog och drack upp det och skulle föra det till Svidja och dränka det helt och hållet men när han kom nära gården och skulles pruta vattnet över gården, så s , sprack han, och så blev Svidja träsket till. Tomten sprack ändå inte så mycket, att han skulle ha gått åt, utan blev nog med livet. Bonden hade väl talat något illa åt tomten, när han kunde bli så arg. En dräng, som tjänade där, hade förargat tomten, och så gjorde han honom ofärdig.
Tomtar
I Börsåsa berg var tomtar också. En gång var tomten nere på skolgårn och lekte med skolbarnen. Så börja åskan gå. "Nu får jag gå, nu kommer Tor", sa tomten och han sprang. När han kom åt berget slog åskan ner där och sen såg de honom inte. Det var en liten med röd luva. De hade tomtar i lagårdarna förr på en del ställen. Men de fick hålla så rent, annars ville inte tomten vara där. Och stod de utanför bislaget och kasta vatten, så fick de sej en örfil av tomten. När de hade mjölkat, slog de mjölk på en tallrik - men den skulle vara diskad väl. Och på morgonen efter var det borta - De påstod på många ställen, där de var rika, att de hade tomtar som drog till dem. Men var de stygga vid dem, så drog de därifrån. Men vad var det? Inte annat än det dåliga.
Tomtar
Det var ett lyckohem där de hade tomtar. Om där var tomtar i kvarnarna och mjölnaren var aldrig så full, så gick det bra med malningen ändå. De tog lite "till likers", men de mal sitt fulla ändå. - Det skulle väl vara sant att det fanns tomtar förr. De kunde göra mycket. De kunde göra allting i lagården, ge kreaturen och mocka och allting. Det var en som såg en liten tomte, som hade ett grässtrå på axlarna och drog på. Det var en sån rik bonde den där. Så tyckte han till honom, att han som är så liten kan bära ett så stort strå. "Ja", sa tomten, "det kan bli mindre". Sen drog han ifrån bonden istället, och han blev utfattig. De skulle alltid sätta ut mat till tomtarna julafton, talte de om. De bar det åt lagården. Och det var borta om morgonen, om det sen var tomten eller någonting annat som tatt det.
Tomten.
Min mamma talade om, att hon hade sett tre tom- tar. De hade satt sig på en gärdesgård. Där satt de och skrattade åt henne. När hon hade gått förbi, så vände hon sig om, men då var de redan borta. Upp- lysningen har blivit så stor nu, så det finns inga tom- tar. I min barndom så var det inte många än de trodde att tomtarna fanns. Själv såg jag aldrig någon, men de äldre skrämde oss för tomtarna. Mamma brukade säga, att det var en tomte på vinden. När det blev mörkt, så kom han fram. Om vi inte åt upp maten, så åt tomten upp den, sade hon. Om vi förde väsen om kvällarna, så blev han ond. Då ramlade det på vinden om natten och i trapporna. Det var nog råttor. / Det har jag kommit att tänka på sedan. Men då trodde jag fullt att det var tomten. Mamma berättade att tomten kunde sikta mjöl. Det var på ett ställe som de hade honom som dräng. Han siktade allt mjöl, som de skulle ha. En vacker dag så blev han borta. Han fick nya kläder och sedan ville han inte arbeta. "Grann kâr sekter inte mjöl mer," sade han, och sedan försvann han. Tomten var från hedendomen.
Tomten varslar förändring av väder.
Thorström från Svartbäck hade tomte ombord. En gång gick Frans ned i lastrummet på vintern för att skrinna, men blev slagen i huvudet av tomten. Thorström kom en gång från Dalsbruk. Han låg själv i kojen, och Kalle låg på styrplankan. Sjölund satt vid rodret. Tomten började snarka i kabelgattet. Men Sjölund stampade då, så att tomten tystnade. Han väntade vackert väder. Th. var nära att slå Sjölund, för att denne inte låtit tomten sova i fred. En gång, då Th. med samma pojkar var i Reval, skulle de hala ut galeasen till pälen (förtöjningspålen). Tomten kom då från aktern till fören. I Porkala hamn kom tomten ned på däcket, så att det brakade. Då förstod Th., att det skulle bli storm, och låg stilla. Vid Box skramlade tomten i kättingen, men Kalle tölde (rådde) till färd mot Thorströms vilja. De förliste utanför Reval.