Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Läkekonst
Jag kom o gick förbi en bäck på en gångstig, det var här i Nysund inemot Kvistbrorået. Det var en liten ström i bäcken, o över denna stod en kvinna lutad o språka för sig själv. Så tog hon fram en påse ur kjortelfickan o släppte den ner i vattnet lite grand tre gånger o fjärde gången fick den följa med vattnet. Men jag hörde inte vad hon sa', o jag ville inte yppa mig för henne heller.
Läkekonst
De bruka tala om att de var "krammate", då la de in en kniv i ett "tresnippekläde" o tog runt om säj. Var de inte "krammate", låg kniven still, men var de det, så gick den både ut o in i klädet.
Läkekonst
Om de blev "krammate", hastigt dåliga, särskilt barn, skulle de sätta sig på en stol, o någon skulle ta eld i en kvast o ta den runt om den sjuke tre gånger "ansches" (motsols). Mödrarna bota allt sina barn själva då. Fick de "storsteg" på ögat skulle de ta en pall o värma fotstödet på denna i elden o sen sätta det på ögat, det var bot. Men det skulle vara varmt så det brände. "Oxler" sa' de att de fick, ut- växter. Och dem "rita" de bort, sa' de, men det vet jag ej hur / det gick till. En gubbe, Stöt-Erland, vid Åtorp, kunde rita bort sådan, sa' mor. För gulsot skrapa de gul mossa av väggar o koka o drack det vattnet. Hade de oxlar, kunde de också gå dit, där någon var död o lägga den dödes hand på oxeln, då skulle den gå bort. Men jag tror inte att det hjälpte.
Läkekonst
Det var gubbar förr som kunde ta bort tandvärk. De, som hade ont, peta sig i tanden med en flis, o så satte gubbarna in den i en stubbe i skogen o packa ner den, rörde någon vid detta sedan, så fick de tandvärken. I träd vid ett torpställe, Stubbetorp här, blev tandvärk inslagen av rallare som byggde banan här o hade kvarter i ställena här omkring. De slog fast den med söm, o så plocka en bort av de sömmen sedan, o han fick sådan väldig tandvärk. Men nu är det egentligen bara ett gammalt äppleträd kvar av de träden.
Svartkonst
Det var en som bodde i rået mellan Skarshult (Skagershult) och Nysund som hade svartkonstbok. Det var röd stil i den. Trolla riktigt gjorde han också, så han fick lov att skjuta sig till sist. Skämma bössorna för varann kunde de göra. När man hörde en annan skjuta, skulle man ta tre steg baklänges, ta opp en grästorva och spotta på den o så sätta den tillbaka i backen, då sköt han bom nästa gång. Det var en gammal gubbe här som kunde "stämme blog", men / hur han bar sig åt, vet jag inte. Han kom från Ekan här i Nysund o bodde slutligen i Sinnerud här. De sprang dit en gång från ett ställe här, då sa' han bara att de skulle gå hem o binda om, när de kom hem, hade blodet slutat att rinna.
Svartkonst
Abraham Viberg i Edsbacken här i Nysund stoppa alltid något i västfickan när han for bort. Och när han mötte en körare, kunde han kasta detta framför hästen, o då kunde den hästen inte dra ett dugg sedan, men Abraham Vibergs häst kunde dra desto mer. Och ägaren till hästen, som blev "skämd" så där, kunde ingenting göra. Abraham Viberg var född där i Edsbacken. "Skämma bösser" kunde han också, han var styv skytt själv. Men såg han en annan kar borta / i buskarna, så var det omöjligt för den att skjuta, men Abraham sköt allt. Abraham Viberg var aldrig tyst när han sela hästen, utan han stod där o muttra o talte. Men ingen hörde vad han sa. Och så tog han opp något ur fickan o stack framme i grimman o så i bogträna. Och sen, när det var selat, så spotta han tre gånger över hästryggen. Och om vintern, när de körde tim- mer o det blev tunga lass, så såg hans hästar ut som om de ingen- ting haft att dra. En i Lövnäshagen här i Nysund (stället är borta nu) var skylld för att ha svartkonstbok. Men i en sådan är det bara tre sidor som inte vem som helst kan läsa, o de är tryckta med / röd stil. Så har jag hört det berättas. Det andra i den kan vem som helst läsa. När mannen i Lövnäshagen blev död, så skulle de ha bort boken, men det gick inte. Då kom en o sa': "Elle bakugnen o bränn opp 'a!" Men ho brann inte ändå. Där de la 'a, där låg ho, o sen kom det nytt folk dit, men jag vet inte vad de gjorde mä 'a. De bodde där länge, men nu är de döda o stället borta, o jag vet inte ifall boken är kvar på den öde platsen än. Det var en gammal kyrkstöt här i Nysund som de kalla Stöt-Erland. Han var på körrgårn mest varan- nan natt, men ingen visste vad han gjorde där. Ur gravar, som han grävde, tog han tre nypor mull i en pappersstrut, men de visste ej vad han tog det till.
Svartkonst
En flicka i Gökhult här borta blev förälskad i en gardist som var dräng i Fallet, ej så långt därifrån. I hennes hem trodde de att flickan "blev förgjord" av honom. Det fick han reda på, o en gång gjorde han i ordning ett äpple så det såg litet konstigt ut, han stack hål i det o satte dit nån färg i hålen. Han bad den som skulle ta det med till henne att försöka ordna så att hennes mor fick se det. När han räckte det till flickan o tala om från vem det var, var modern också framme som en pil o tog det. / Men det fanns bot för sådant. Om man tog något av dens kläder som "förgjort" en annan o brände o gav askan åt den som blivit för- gjord, så gick det om. En syster till flickan tjänade i gården intill där gardisten var, o hon lyckades komma över ett par av hans byxor. Det fick han också reda på, o sen gjorde han en visa om historien, han var spelman o en riktig filur. Bl.a. stod det: "Modren hon sade till tredje dottren sin, nu skall vi bränna pulver o ge den förgjorda in." Att få borax i kaffe skulle vara alldeles särskilt farlig medel för sådant, att "väcka kärlek" med.
Svartkonst
En gumma i Klippan här i Nysund bota ormbett. En gång bota hon en ko på ett ställe här, då rörde hon i krubban o gav henne en brödbit som hon haft med sig hemifrån. Så muttra hon nånting, o då svor hon bland annat, ty de måste svära när de botar. Men kon blev bra. Det var en i Koltorp i Kvistbro sn. som kunde trolla lite. När det var bonde i torpet Brunstorp här under Ölsboda, så var det ett år som korna aldrig gick hem om kvällarna. De gick o tala med gubben. "När körde ni iväg korna i morse?" sa' han. / "Klockan åtta", sa' de. "Mellan sju o åtta i kväll kommer de hem också," sa han. Och vid den tiden kom de också som skjutna ur en kanon. Men dagen efter var det lika illa. "***Kôler-Erker" (Kolar-Erik) kalla de gubben. Det var en också som bodde lite längre in i Kvistbro sn., de kalla honom "Ann-Lis-Kalle" (Anna-Lisas-Kalle). En ko här på ett ställe gick bort när hon skulle kalva. De gick efter honom, o han gick opp på skullen över kons bås o gjorde nånting, men de visste inte vad han gjorde. Men vid samma timme på dagen som de saknat kon så kom hon igen o hade en stor kalv med sig. Hon kom i full fart, o de hann inte öppna grinden för henne, utan hon satte full fart över gärdsgården. Ann-Lis-Kalle hade "svartboka" / också. Han var en gång på ett ställe här, o de ville titta i denna, men det fick de inte. De ville då, att han skulle visa dem litet av vad han kunde. "Ja, ja ska vise er lite," sa han. "Den förste som kommer o åker här förbi ska sel- stickera hoppe ur för." Det kom också en snart efter, o selstickerna hoppa ur, o skäckerna föll ner. Den, som körde, satt kvar o höll i tömmarna, han hade vagn o åkte i.
Svartkonst
En torpare i Sirbo här i Nysund kunde "dämpe blod", om de högg sig t.ex. Det var en här som högg sig i skogen, då tog torparen tag om såret med handen o muttra nå- got, o blodet stanna med samma. Och sen kunde den som huggit sig gå hem själv. En person ville lära sig konsten, men torparen sa': "Nej, det får du inte."
Svartkonst
De sa' att en del skicka ut "***skôt" (skott), o krittera låg o dog, o då kunde bara sådana bota som också kunde skicka ut. Jag hade en ko en gång som fick, o hon kunde inte flytta sig, hon var så stinn. Jag gick till Fredriks-Lovisa här i Lämåsen o fick en bröbete av henne o gav kon, o sen blev hon bra. Den såg ut som en annan bröbete.
Frimurare
Frimurarna var de rädda för, de slakta folk o skicka dem till hundturken, sa' de. Ett fruntimmer härifrån kom opp till Stockholm för att hälsa på en bror. De var ute o såg på stan o när de kom dit där det stod "Frimurarlogen", höll hon på att svimma, hon trodde att brodern ville ha in henne där.
Gåtor
Dä kom e tönne frå främmande land, med lite te lagger o inge te band, o två slags öl te tönna. Ägget. Tvåfota stod på förtifota o ropa ätter Vindspjäll. "Släpp ut Lurbom dä kommer Naverskaft ifrå Häcklefjäll o vill äte opp våre rotmöss." Mannen stod på harven o ropa på drängen att han skulle släppa ut hunden, för vargarna / kom o ville äta opp svinen. Två små kommer före o två store springa ätter, springa fort ibland men hinna aldrig varann. Vagnshjulen. Oppför backe o utför backe o skär svarte remmer. Plogen. Går o går o kommer aldri te ***dôrra. Klockan.