Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
Tomten ger till känna, då en ko kalvat.
En kvinna här i Fröjnäs vart en natt väckt av tomten, som ropade, att hon skulle stiga upp, för kuddan hade kalvat.
Tomten sedd, hans utseende beskrives icke.
I Lillåkern har folk sett en tomte, som brukat sitta på en sten och ha en stor mössa på huvudet.
Tomtar
Det var tomtar på som- liga ställen, och var folket sams med dem, så gjorde de så fint om mornarna i lagård och stall.
Tomtar
Vi hade en piga en gång från Vadstena. Hon pratade om att i hennes hem där var en tomtegubbe på gården. De satte ut mat åt honom, men det var inte värt att reta honom för då hämnades han. I ett skjul hade de huggen ved. Där trivdes tomten gott, han satt på dessa här vedtravarna och tittade ut över gården. Min svärfar hade ett fartyg som hette Jupiter. Ombord där fanns en tomte, sa' han. "Jag har sett mycket av den tomtens arbete ombord på fartyget," sa' han.
Tomtar
Våra gamle gårdbönder hade tomtar. De satte till dem gröt och mjölk under logen. Jag frågade darramor, varför de gjorde på det viset. "Dä ska tomten ha," sa hon. De hade't så myc- ket bättre än andra. Han söp och rumlade vilt, och ändå ha- de de det bättre än andra. Men det berodde nog på att de hade bara två barn, medan de andra hade åtta eller tio.
Uppgiften rör När ja satte ut julgröt till tomten.
När vi hade gården i Hagen så satte ja ut julgröt te tomten i lagårn. Ja vet inte om tomten eller råtter åt upp gröten, men borte va den. Men antingen i vill trot det eller inte så fattades det allri foras sedan. Förut hade vi fått köpt ### varje år, men allre sen ja sätte ut risgrynsgröt te tomten.
Tomtar
I det gamla bränneriet på Rosenborg fanns det tom- tar. Pappa påstod att han hade sett en sådan där. Det var en liten gubbe, som stod och rörde i ett kar. Han hade inte mer än ett öga och det satt mitt i skallen. Så hade han en grå hatt på huvudet och gråa kläder. Byxorna var knäbyxor. Om inte tomtarna fick fred om kvällarna i mejeriet, så kaste de allt som fanns där huller om bul- ler.
Tomtar.
I Backa var det en hustru som såg två tomtar, två små gubbar med röda hättor. De hade lagt en stock över ett kull- fallet träd och satt och gungade. Den kvinnan var gudfruktig och ljög aldrig. En bonde i Köttorp i Idala hade tomte, som drog från alla så de hade inget på gårdarna runt ikring, men den gubben hade husen fulla med allt han ville önska.
Tomtar
Det var en dräng, som fick stå på logen och tröska jämt, och det tröt aldrig i ladan, för bonden hade en tomte, som drog dit. Han talte med bonden i gården intill om det, och då sa' den bonden, att han skulle skita en liten hög i ladan, och det gjorde gjorde drängen. Då flyttade tomten över till granngården, och det gick utför för folket på det första stället.
Tomten tycker sig vara fint klädd.
För långa tider sedan dog på Nystu en karl, som kallades Dal Erk. En natt skulle han ha sett, hur tomten kom och tog hans helgdagsknäbyxor med tofsar på, som han hade klätt av sig och lagt vid sängen. Tomten klädde byxorna på sig och såg så innerligen nöjd ut, då han såg på de granna tofsarna, som dinglade längs benen. Till slut började han dansa i sin glädje.
Tomten bedriver ofog.
På Tuväng i Taklax var en tomte. En gång såg mor min, hur gubben dansade omkring på golvet i månljuset och skådade bak sig hur lårfoderbanden slängde omkring. Den där tomten var arg på gubben och ställde därför spinnrocken i dörren, så att han skulle falla omkull, då han gick ut. Men mot käringen var han snäll. Då hon låg i barnsäng, lyfte han upp henne på kärlet, och han hade så »blöta» händer.
(Hus- och gårds) tomten)
Jag har inte hört annat än att tomten har visat sig som en människa. Å när de märkte till storleken på ho- nom, så blev det såpass som en aln. Har inte hört ta- las annat än om manliga tomtar. Han var gråklädd. En lång grå rock med bälte om mitten å knäbyxor. På huvudet hade han en röd mössa, som föll ned som en strut på ryggen. Det var tofs i mössan. Pi- pa brukade han inte ha i munnen. Det hörde jag al- drig att de nämnde när de talade om honom. Det var ett "hedniskt" väsen, så han var tvungen att vara gammal. Han hade långt grått skägg som hang ned på magen. Hörde inte talas om att tomtar upp- trädde nakna. Han hade två ögon. Ögonen var stora. Stora händer å fötter. Armarna var långa. Han var osynlig. Men någon gång kunde de få / se honom. Det var inte alla som hade så skarpa ögon att de kunde få se honom. Tomten uppehöll sig i kvarnar, träd, logar, lagårdar, stall och bodar eller inne i stugan. Vid milor fanns det också tomtar. På vinden höll han till. På Lövåsen i Rommenäs stod ett stort träd på gården mitt för stugan. I det trädet höll tomtarna till. Där satt tomtarna å skrattade om kvällen. Bonden där vil- le inte ha dem, så tog han å fällde det trädet. I detsamma som han fällde det så skrattade det, så han hade aldrig hört så förr. Men han blev av med tomtarna efter den dagen. I Systuga i Vegerbol var de jämt ute för tomtar. De höll ett farligt väsen på vinden å i trappan om natten. En gång, när hustrun där var uppe på vin- den så blev hon biten på käken av en tomte. Hon höll på att aldrig bli bra av det. Och hon fick "synmârke" på käken i all sin tid. En annan gång fick hon en örfil. En kväll höll de på att skram- la å bullra på vinden värre än vanligt. Då gick / husbonden upp i trappen å sade: "I Jesu namn befaller jag andarna försvinna, är det onda andar, så har i inget här att göra å är det goda andar, må i ligga still." Det påstods att det blev bättre efter den dagen. Där hade de kastat ned ler, sot å sten genom skorstenen. Å ibland så satt de å slog i spjället. Men om någon människa gick upp å tän- de ljus, så blev det alldeles tyst. Mjölnare Kullander, som var mjölnare vid Ekebols kvarn kunde svärja på att det fanns tomtgubbar i kvarnen. De hade ropat hans namn. En gång hade en liten gubbe suttet å hållt i vasshjulet så att han inte fick mala för än gubben blev "sinnad". Kullan- der kallade dessa gubbar för "mjôlgôbber". Men det skulle allt vara tomtgubbar. Det fanns kvarnbönder som inte vågade gå till kvarn stallet på natten förrän de fick mjölnaren med sig, för de var rädd för tom- ten. Han höll liksom ordning i både kvarnen å stal- let. En midsommarkväll satt Kullander å såg att en liten gubbe öppnade dörren till kvarnen å gick / in. Då gick Kullander efter, men det fanns inte råd till att han fick upp dörren. I Ekebol ("Framme") fanns det tomtar. Där hade bon- den en rödaktig å en vit häst. Den vita hästen hade aldrig något att äta å han höll sig mager. Den röda hade fullt med foder å var slät å fin var morgon. Ibland var det smala flätor flätade i manen å på rompan ("tomtefläter"). Det fanns ingen som kunde ta upp en sådan fläta så väl var hon flätad. Han tyckte om de hästarna som han gjorde så med. Kullander brukade allt ge sina tomtar mat ibland för att han skulle ha nytta av dem. Folk ha trott att inte tomtarna har tålt kyrkan. Det är för det som de har flytt bort. För nu hör en aldrig till att det finns några tomtar. Inte talar folk om dem heller som de ha gjort förr. Tomten blev som de skötte honom till. Om de var ovänliga mot honom, talade om honom å inte lät honom få fred om kvällarna så blev han ond å då var det som han inte höll fred. I Karsbol / hade han släppt ut både häst å kor en kväll för att de hade skrikit på korna i lagårn. På de ställena han var god, så hjälpte han till med kreaturen. Han gav dem foder å ryktade dem å höll dem fina. När en ko skulle kalva, så kom han å väckte folket, om de sov. Han drog foder till gården. Det drog han från grannarna el. längre bort. Han gav ör- filar ibland å kastade ut folk ur lagård å stall. Men det var aldrig farligt, än de höll sig tysta å var beskedliga mot djuren. "Nu flötter ja'," sa' tomten, när han hade krupit upp i flyttlasset. Det var en bonde som inte kun- de vara kvar på gården för tomtar utan flytta- de. Men han fick tomten med i sista lasset lika väl. Det är en gammal sägen att de satte ut gröt åt tom- ten på julkvällen.