Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
trettondedagen och Knut.
Före min tid hade det varit bruk att de gått med ljusa stjärnan. Det hörde jag mor tala på. Men jag har inte något minne på hur det gick till. "Tjugondag-Knut körer jula ut." Det var sista dagen på julen. Då var det att repa ihop det sista en hade av julbrödet och julmaten å äta upp. Då körde en ut julen.
Trettondagen
Stjärngossarna gick omkring och sjöng: "Goder afton, så många här finns, husbönder, matmödrar vare glade till sinns! Vi önska Eder alla en fröjdefull jul!" De gick omkring i stora höga hattar, som var vita och hade vita skjortor på sig med ett rött bälte. Fyra vita män kom i samma vita skjortor men med fler stjärnor på, för de skulle vara finare än stjärn- gossarna. En av stjärngossarna stod och vände stjärnan, som de hade med sig. Och en var bock med långt skägg. När de andra sjöng: "Bocken stånder opp och rister sitt skägg och slår sine horn i var femtonde vägg", steg bocken fram, han hade stått gömd förut. Bocken låg på knä och slog med en klubba och då fick man skynda sig undan. - De kun- de gå omkring hela aftonen för det var många hus att gå i. Pojkarna fick pengar i gårdarna och det sparade de för att ha till påskkalas på andag påsk. Då fick töserna också vara med.
Stjärngossar
På julafton, annandag jul, nyårsafton tåga barna genom hela samhället å sjöng. Den som gick främst bar julstjärnan som såg ut så här: blått gult rött grönt stjärna av kulört papper papperstuss av kulört papper vitt oljat papper Inuti kulan i mitten var ett ljus på en axel / Stjärnan måste allti snurra för att de' ente skulle ta' fyr i papperet. En stjärngosse, de tre vise männen, Judas me' pungen, Herodes, bocken - klädd i svart, hade horn. Alla tiggde di pengar å sjöng: "Goder afton här inne både man å kvinne husbonden i huset med sin maka kär. Vi önske Eder alla en fröjdefull jul [Vi önske Eder alla ett Gott nytt år] Gud give honom lycka som han har haft förr." Se'n sjöng di viser om Guds son och som avskedsvisa "Gonatt, gonatt både herre å fru gonatt allesamman Han tack för en hederlig skänk denna skänk skall vara oss allom betänkt. / "Vårt namn vill vi skriva på N. N:s dörr Gud give honom lycka som han har haft förr.
Bröllop 1.
Bröllop firades alltid på jul för då va sjömännen hemma. Dan före bröllopet va "fonekvällen" då kom bröllopsgästera me sin förning el. fon som di kalla't. för varje fon som kom te huset sköts ett skott från en liten salutkanon. De va väldigt fint att få många foner. Fonet utgjordes av stora vetekaker me klening d. v. s. mycket smör o riven ost – möjligen kanel och socker också – dessa kaker bars i stora fonkorgar, runda korgar me stort handtag. Och så blev de förtäring och dans. På själva bröllopsda'n klädde kararna me skeppsflagger runt om bröllopshuset. / På bröllopsmiddan serverades saltlånga me potatis - risgrynsgröt o blåbärsgröt - stek o potatis - riskaka me vin. Å så ble de dans. Nästa da' va' de' ### me dans. Så kunne di hålla på en hel vecka. Tredje da'n åkte brudparet ### brudparet satt på en låda på hästkärran många va utklädda å så åkte hela följet runt sta'n under glam och stoj.
Påsk (inga eldar före 1890-talet, spela kort om ägg)
Eldandet vid påsk förekom inte i min barndom. Sådana eldar började nog inte här förrän omkring 1890-talet. Men midsommarsvager (-vakor) kunde man få se i hundratal. Men sköt till påsk det gjorde vi. (se annan uppteckning om skjutning vid jul och påsk!) Å så spelte vi kort om ägg. De köpte ett tjog ägg på fyra man. De gick in på ett ställe å köpte, å så satte de sej någonstans å spela om dom. De skulle spela fyra kuler (en kula, det var ett spel). De spelade två å två mot varand- ra, å om varje lag vann två kulor var, så börja de om igen. De som först fick tre kuler i en omgång slapp att betala. De andra fick betala hela kalaset. Sedan fick de kokat äggen å ätet opp dom tillsamman. Vad mycket ägg de åt förr!! Det var en gubbe de kallade / för Klyv-Jakop. Han bodde på Berg (Morlanda) mot slutet. Stor å grov var han. Han gjorde ett oppsätt (=slog vad) en gång om att han skulle äta 25 ägg i rad. Det gjorde han. Å mor sa, att hade hon kokat mer, hade han ätit de med.
Bönder, torpare och tjänstefolk.
Bonddrängarna hade inte mer än 60-70 kronor om året i min barndom. Då jag var konfirmerad, hade en kusin till mej 160 kro- nor om året hos en bonde, Isac Jacobsson i Hästlägg i Myck- leby och lite persedlar. Det var den högste dränglönen som jag hörte låte till då. Det var ungefär 1885. Så hade han ett par stövlar och ullstrumpor och fick föda en sö och lammen, som han sålde om hösten. Nej, inte lägga potatis. I julklapp gav Isac drängen en femma varje jul, och så fick han fem kronor i städja varje år. Den pigan, som skötte lagårn, hade vid samma tid 40 kro- nor om året och hushållerska 50 kronor, sist 60 kronor. De fick ta ut pengar allt efter som de behövde. De gömte te slutet av året. Isac var inte rädd för att betala. Och han fodrade gott / både människor och djur. Men de fick arbeta från 5 på mor- ron till 10 på kvällen. Isac hade varit svår i sin ungdom till att stå i och arbeta. Min kusin tjäna där i många år. Sen tog han tjänst hos Niclas Olsson på Kåröd. Sen gif- te han sej och köpte ett hemmane i Stala socken. Huset hade en skollärare byggt.
Några båtsmän på Orust. Stam och beväring.
Några båtsmän på Orust. Men som sagt så är det inte något vidare många jag har vetskap om, inte ens alla i Stala socken. Det var ju några jag skrev om för ett par år sedan. Såsom Johan August Ring som var båtsman för Kärreberg och Kärra och Ringseröd, han hade torp och bostad på Kärra mark, där byggde de stuga och ladugård till honom. Det var min far som tog sig på det bygget, för han var s.k. rotmästare då ett par år. Men hur länge vi hade det dör båtsmanspåhänget kan jag inte säga. Men då det blev slut så blev det en stor lättnad, för må tro han var inte vidare omtyckt. Och det var väl troligen inte någon sån där tjänsteman, för troligtvis var de alla så där dryga och påståliga. - Och så var det August Vimpel, han bodde på en liten holme som är belägen i Kalvöfjorden och kallas Härholmen men bra nära land så där är bro till holmen. Men annars kan man gå dit var som helst, åtminstone sommartid då det är lågt vatten. För det är lång utgrund i Kalvöfjorden. Ja Vimpel var båtsman
Annandag jul
Annandag gick de å måga. En del höfsa å gjorde fint. Men de fleste rev ut gluggarna å hävde in gösseln i stället. Bönnerna hade ett farligt göra å få rent, för det var de som nästan håva in hele dyngestan. Det fanns de som knappt kunde komma in på morran till djuren, för ungdomarna hade må- kat ända för dörren. Stjärgossar: Annanda jul gick de med stjärna. Stjärnan var utklippt av papper å med ljus i. Det var så de kunde vri henne runtikring. Stjärngossarna var inte utklädda, utan de gick i sina vanliga kläder. De bruka vara en trelle- fyra stycken. När de kom utanföre fönstert sjöng de om, att de ville ha något av far å något av mor. Jag kan inte komma ihåg vil- ka ord det var, men de ville ha sup av far å fläsk å annan / mat av mor. På många ställen - va givet - fick de komma in också å bli trakterade. Om det var på något ställe de inte fick någon traktering, så sjöng de: Jä ser på eran skettne trapp, här bor ett rektit skojjarpack. eller Jä ser på eran skorsten grå, här inte finns en sub å få. De sjöng något också, när de fick något, men de orden kan jag inte komma ihåg nu.
Begravning (skrivbröd, ljus)
Skrivebröd hade de vid begravning. Först baka de en van- lig tunnbrödslev. Så gjorde de en smet av ägg å grädde å vetemjöl. Så hade de en "skriv"; den såg ut som en kam. Den doppa de i smeten å drog fram å tillbaka över brödet; de "skrev" sa de. Sedan satte de in brödet å grädda det igen. Det var snart gjort, för det de "skrivit" var ju tunt, å sedan tog de ut det å skrev på andra sidan, å så in för att gräddas igen. Var det riktigt, skulle de skriva en gång till på första sidan igen. När en tös gifte sej, baka hon ett sådant skrivbröd, å sedan så skrev hon på det varje jul å grädda det igen, så länge hon levde. Det brödet skulle sedan stå på bordet på hennes begravning. Hade hon då varit gift i många år, kunde det ha hunnit å bli ett riktigt tjockt bröd. / På samma sätt då bruden gifte sej, skulle hon stöpa två ljus, å de ljusen skulle hon stöpa på igen vid varje jul. Jag minns inte, om hon skulle doppa dom en eller två eller kanske flera gånger. Levde hon länge å hade gift sej tidigt, blev det på det viset kanske armstjocka ljus. Å de ljusen skulle vara tända på hennes begravning. Det var en konstri sed.
Vaggvisor och barnvisor.
Vyssa lull, mett lelle gull, Käringe sked en pôse full, la i vrå, strötte på, geck te prästen å sa ifrå, hôre den store mocka lå, metteför prästens näsa. Prästen to sin store bok å sätte sej te å läsa. Käringa to sin krokete käpp, slo prästen över näsa: Dä ska du få, din udskämte präst, för du inte vell läre mine barn å läse!" / 2. Prästen to sin store båd å segla udetter havet, käringe to sitt sprockne knôtråg å sejla samme vägen. Knôtrågets sprack å käringe sack. Å ongen han satt ve lannet å töd. Så kommer dä en gubbe mä e kroketer tann. "Åh, käre min gubbe, hogg tanne i mett hue (hår) å dra me te lann!" Men gubben han hade ett krokete spjud, han hogg a i rumpa å sköd a längre ud. II. I fjol om jul då kalva mi ku å grisa mi su, å märe ho drokna i solsken Dä va så sant som fållongen gol å kycklingen patta sin mor i fjol.
Annandag jul
Jag följde med en hop stjärngossar en gång, när jag var åtta eller tio år. Herodes hade en stor, fin hatt och värja och en hop ordenstecken på bröstet. Så var det Morjelands konung. De hade var sin betjänt. Så de tre vise männen och Josef och Judas. Det var bara Josef, som sotat sej, och han satt på golvet och hyvlade med något, han hade. Judas hade pungen, som han samlade pengar i. Stjärnan var taggeter (taggig) runt omkring och det var ljus inne i, och det var en vev i stjärnan, som de drog på. Då de kom fram till en gård, ställde de sej vid fönstret och sjöng: De vise män och konungar från Österland, de kommo ifrån Midian till Betlehem - Jag kommer inte ihåg mycket av det de sjöng, men ett / var: "Se huru hurtig han står, huru han Herodes tillbedja må." Fylla och elände regerade. De var likså på snusen, när de gick hem, för de fick brännvin överallt. Var det på något ställe, de inte ville öppna för dem, sjöng de: Vi se på eran korssten grå, att I har inte en brännvinstår. Staffan red de annandag jul. Minns ej visan. De gick allmänt hos bönderna och måkade i fähusen. Där de inte blev trakterade, gjorde de ont, bar in foraget i lagården, så de höll på att köva kräka, och måkade in gödsel åt fähuset. På ett ställe tog de ett par kärrehjul, tog ut tromma (?), och satte dem skrefle på lagårdstaket.
Födelse och dop
Barnet - en gumma hade varit där med barnet, sa de. Före 1870 hade vi en jordgumma, en gammal kä- ring, som inte hade gått i någon sorts lära. Hon bodde i Stala. I slutet av 1870-talet började de anlita en exami- nerad barnmorska. Jordgumman fick gå dit flera dar efter födelsen och tvätta barnet och sköta om modern. Men ibland gick modern upp redan efter en eller två dagar. Alla hustrurna i grannskapet kom dit och hälsade på och hade med sig vit gröt av mjölk och vetemjöl - barnsängsgröt. Den räckte till allihop i familjen ibland, för de kom den ena efter den andra. De hade inget me- ra med sig än ett fat gröt. Faddrar skulle man inte neka att vara. De skulle ge / barnet faddergåva, det var pengar. Den som "höllt barnet" kallades gudmor. Varje jul skickade hon något i kläd- väg till barnet, tills det gått och läst för prästen. Inga särskilda kakor (skulle hon ge barnet) Vet ej att man brukat byta namn på sjuka barn. Många kallade upp barn, som dött; det var de inte räd- da för. De var rädda för att tappa något, när de höll fram ett barn till dopet; då skulle barnet komma till att tappa saker och ting. "Gå i körke" måste alla fruntimmer göra, när de fått barn. Hon fick inte gå senare än sex veckor efter. Till den var hon hea, och ingen skulle ta henne i hand då. Vet ej att man brände lyse över ett nyfött barn, ej hel- ler att man lade pengar eller något föremål i lindan.
Annandag jul
Före min tid gick stjärngossar med ljusa stjär- nor, men det var allt utdött, så jag minns inte till det. Men en julbock kom. Han hade ett svart får- skinn över sig och hade skägg som en bock och hop- pade på alla fyra, när han kom in. Så kunde ett följe på två och tre komma och sjunga om mor- gonen. Men de var inte utklädda. När pigan kom till ladugården på morgonen så kan- ske allt var städat och fint där. Det var pojkar, som hade gjort det, för att de tyckte om det. Om en fick tag i en sådan, som gjort fint i fähuset, så skul- le han med in och ha en smörgås. På den gård där inte folket var omtyckt kanske de hade halva stallet och ladugården full av gödsel på morgonen.