Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Skogsråa har de nog talat om att de kunde få se i skogen ibland. Men hon var farlig för hon kunde förvilla folk så att de inte visste vart de skulle. Men en del tyckte hon om och de hade nytta av henne för dem hjälpte hon. De kunde bara behöva gå till skogen med bössan så var det alldeles om det skulle komma djur till dem. Skogsråa kunde förvandla sig så ibland var hon ung och vacker men ibland var hon som den styggaste käring. Hon hade svans också.
Läkekonst
Hade ett barn engelske sjuken, gick de på kyrkogården och lå- nade en huvudskål och lät barnet dricka in. I Derome (Ås sn.) var en mor, som hade ett sjukt barn. Hon blev rådd att gå till en korsväg och lägga upp torvor på pinnar och dra barnet under torvorna från öster till väster. Barnet blev bra. "Mavavärt" kunde barnet bli. Då skulle de ta ett plagg som de hade ärvt och lägga det över en huvudkudde och sedan ta barnet i fötterna och ännavänna det tre gånger. - Det var utrot. Gikt - de har kokat myrstack och badat i - Fallandesjuka - har de kommit igenom slakt, så har de gett bar- net blod av ett sådant djur, som modern blivit skrämt av. Hade de utslag och märken; skulle de bade i havet Kristi Him- melfärdsafta. Ungdomen skulle alltid bada här den dagen, och sedan leka och dansa. / Madalea - en del gav dem in huvudlöss. En gammal gumma i Östra Derome gick på dass med en brödbit och stack den ner genom det ena hålet och upp genom det andra tre gånger, och sen fick den sjuke äta upp den. Jag tror att matalea bara är förebud för en sjukdom. Trad - de blev överansträngda i sina armar, så att de inte orkade arbe- ta. Då skulle de gå till en huslänga, som var flyttad och säga: "Jag öslar dej som flötter ä, du vilar mej som trötter ä." Dä onna bidanet. det berodde på om de stack sej på en tornetagg; det är giftigt. Det blev en värre som varade i flera veckor. De brukade baka det me gröt. Ringmärk - de strök smörlake på. Eller ritade en femudd över det, men det skulle vara en fästman eller fästmö, som skulle göra det, om det skulle bli till någon nytta. Välla okänd. Engelska sjukan - det skulle finnas nio sorter. Jordskiver t.ex. kom av att modern hade suttit på en grav och den hade sjunkit med detsamma. Då lånade de jord på en grav och arbeta´ på (masserade med), sa min farmor, och de la lite jprd i vatten och gav barnet in. / Gamla gummor band påsar om lederna på barn som hade skiver. Piggar - de tog ut det första som kom ut ur en pigg och borrade in i ett träd. Det fanns ett stort, förskräckligt träd - jag tror det var en lind - här i byn (Kärra) i mon barndom, men det tog de ner, när det byggde banan. Jag minns rallarna läste böner, innan de högg ner trädet. "Där ä satt in så mö tandvärk å piggar," sa de. Bältros vet jag ingen här, som hade. Hicka - de skulle beskylla honom att han gjort något ont. Jag vet de sa till en: "Du ä beställt för å ha varit mä å stjäla." Han blev så harm, så han slutade hicka med detsamma. Blo´n kom i rörelse. Halsfall - ta upp´et med ett skedskaft med salt på. Hjärnen var nere - de tog i en hårlock mitt på skallen och ryckte upp hjärnan. Stolsteg en värk vid ögat som en liten pigg; det hade de ofta förr. Det berodde på att man hade kommit till att se en stol, som var välter - den fick värka ut; jag vet inte de försökte något medel. Gikt - ringar i öronen hjälper. Blytrillor i öronen hade många gamla - de skulle dra ut gikt och värk. Låtte sej åre gjorde de allmänt förr en gång om året. Inte vid någon / bestamd årstid. Men när den tiden kom då de var vana att bli åderlåtna, kände de obehag i kroppen. Var det någon som blev vansinnig, åderlät de honom; då blev han stillsammare. Utsot tog de malörtsbrännvin för. Förstoppning - de skulle äta vattengröt med sirup. Min son, som är pälsjägare i Canada, har berättat, att indianer bära en rå potatis i fickan mot fettsvulst på halsen. - detta apropå oxla, som ej förefaller Nelina bekant. Hade ett barn exem sklle de gå till en död innan det hade ringt för honom och ta med den kalla handen på utslaget. Jag vet ena som hade gjort så med sitt barn. Se´n blev han gudfruktig och gick till prästen och bekände det och frågade, om han gjort synd. "Nej, den döde hade inte ont av det", sa prästen. Lungsot - de kokte en kalvlunga i tolv timmar ock likaledes i tolv timmar en hop morötter, så det blev simmigt och sött. Detta skulle den sjuke ha i sej. Skörven; de klente in hela huvet med beck så det torkade sig till en hätta. Så skulle patienten stå högt med hättan fastbunden med ett snöre i taket och hoppa ner på golvet - bekhättan tog med sej / hårrötterna. Farmor berättade om en som hade skorv och blev botad så. Stenvred - der var la vrickning; de köpte eneträsolja och smorde på. Hurrelvind - det var en sjukdom i den.
Läkekonst
Madalåja - de plockade bark av flera slags fruktbärande träd och hackade den fint och rörde ihop med ett ägg som de stekte och gav den sjuka att äta - de har dock gett dem huvulöss. Gulsot - det var en i Valinge som kokte medicin på örter och sålde; man skulle ta in två halvstop av den medicinen; det slog ut så männi- kn blev så förfärligt gul, men sedan blev hon snart bra. - Vet ej hur gul- sjukan uppkom. Om någon pinka´under sej, skulle de ge honom att dricka vatten som de hade kastat en råtta i. Hickade någon, skulle man reta honom och säga: "Hicka, picka, gack te bäcken så får du dricka !" Fick de druckit, så var hickan borte. Eller de sa: "Nu talar den eller den om dej". Nämnde de den rätte, så slutade hickan. Sätta bort på lik, det har de haft för sej. Det var en i Torpa som / hade legat ute och frusit ihjäl. Så var det ett fruntimmer, som ha- de så fullt med vårtor på händerna. Hon var med och gned den döde med snö, för de trodde de skulle kunna få liv i honom. Rätt som det var var alla vårtorna borte. Fallandesjuka - modern hade blivit skrämd. Tog hon till vara något av den person eller det djuret, som skrämt henne, och brände det till aska och gav barnet, så blev det inte sjukt. En man och hans hustru rodde över till Balgö och hade en hynda med sej. Hyndan ramlade i sjön. Mannen tyckte hon kunde gärna simma en bit, men hustrun tyckte det var synd om hyndan och blev arg på mannen. Hon var med barn och sen fick hon en tös. När folk skrattade, fick tösen slltid konstiga ryckningar och började gråta. De botade henne med att ge henne in blod av båda föräldrar- na. Rimmärke (det heter egentligen revoner) - det växer ett gräs i våta mar- ker, som är precis likt rimmärka, litet rödspräckligt med seg dagg på. De kallar det rimmårkagräs. Sådant tar de och gnider på med. Ryggskott - slå till med en kvast i ryggen. Skiver - engelska sjukan - de grävde i en brink och drog barnet igenom / Sjukan kom sig av att någon hade skräppt av barnet. "Ryck upp hjärnen" - det var för huvudvärk - de ryckte till i en lock ö- verst på hjässan så att det gjorde ett smällande. Skorv - de la en bekhätta på Örnsting - de skulle blåsa i örat med en nällepipa eller låta ett frun- timmer mjölka i örat. Stolstej - de vred en trebent talgpotta - att smälta talg i - tre gånger avigt kring ögat. Vet ej hur det onda uppkommit. För skiver lät de barn sova på mull som de lånade på kyrkågår- den. Bar de inte hem jorden igen, fick de ingen ro för den döde. Magavärt barn skulle de vända om Det var en mördare invid en sten - Rackare Martin, som levde i min barndom. De var hos honom och fick blod av honom till att bota skiver med. Mot bleksot filade de på rent järn från en smedja och tog in. Tandvärk och värkar satte de in i träd. Våra hittade ett träd, som det var insatt pluggar. "Dä onda bidanet" fick de i fingrerna. Kungsbackagumman bota- de för det. Hon plockade ondabettsrot - har stora blad, liknar groblad / Hon gjorde en salva av sådana rötter och la´ på. Älvablåsten - utslag på kroppen - man skulle stå naken i rök av älvabläster som växer i gräset på backen. Välla okänd. När de hade väven färdig och tagit ner varperna, skulle de fara över den biten av golvet med en sopekvast, annars skulle det var farligt att trampa där. Har inte hört att det skulle vara farligt att trampa i en hundvältra.
Läkekonst
Skiver - . Mamma sa: "Hade jag hågat hur mor gjorde, så hade jag fästat pudevarsändar av effsetera". En gammala gumma kun- de det, och jag ville gå till henne och lära mej det. Då var jag med Selma. Bomma´ var stängda och jag kröp under. Sedan när Selma skulle lära sej att gå, så bara hon slängde med benen precis som jag hade gjort, när jag kröp igenom bommarna. Så kom en gumma hit. "Du har krupit under någonstär", sa hon till mej. Ja, jag vistse att jag krupit under bommarna vid Linus. August satte för och och jag tog Selma med mej och sen drog vi Selma under bommarna fram och åter tre gånger. Det blev inte gjort något annat, men benen blev rätta med det- samma. Sånt där lappristyg är inte smörja allt !' Fallandesjuka - det bästa är om de kan ge dem in blod av både fadern och modern. / Barnen fick "kägehosta" - kikhosta. Det fanns en i Torpa, en bondson, hette Pär. Han var född medan hans far stod lik, innan han var utburen, och han fick se´n fars namn. Han gick omkring och botade barn för kägehosta - han hade med sej kyrkenyckeln och hade mjölk av en vit märr i den och den fick barnet dricka. Stolsteg. De skulle borra med ett brandjärn med tre fötter på kring ögat och säga: "Borra, borra stolsteg.." Det var en hel "ravalja", men jag kommer inte ihåg den. Vet inte av att stolsteget kom från stolarna. Örnasting kom av förkylning. Min mor gjorde små glo- hopper - små kaker stekta i askan - och la på för att värmen skulle köra loss det. Likrotnar - somma var så dumma, så att när de hade liktornar eller vårtor, gick de dit där det var någon död och la´den dödes finger på. Men om det var ett fruntimmer, (som hade liktornarna eller vårtor), skulle hon gå till en död karl. När jag var tös, hade jag vårtor. De slaktade två grisar / hos gålbons. När de var inne och åt, gick jag till lon, där de hade hängt upp grisarna och stal en liten smula fläsk och smörjade vårtorna med den, och sedan la´ jag fläskbi- ten under en sten. Halsfall - de lyfte upp det lilla lövet i halsen. Märke på kinden har somliga. Det kallas lungemärke. Det finns ingenting som hjälper för det. Hicka - man skulle dricka och svälja nio gånger utan att andas emellan. Annars, bara de kunde håga på den dom tala- de om dem, så gick det över. Ryggskott - man skall gå till en flyttad länga och lyfta och säga: "Du som ä flötter, hjälp mej som är trötter !" Då rinner blon i rätte. Jag botade en gubbe hette Andreas för ryggskott. Vi hade julahalm. Jag sa´ : Vi ska sätta oss och dra kävle." Jag drog så mycket jag rådde, och Andreas tog i så bra han kunde, han med. Då kom blon i rätte, och han blev bra. Trödet - det är trötthet i handlederna. / Matalea - käringar bakade "matlespannkakor" av mjöl med nio sorters kryddor i och nio löss och lite skateskit. Ona bettet - marka´ i jorden biter - det blev en värk som inte slutade, förrän ett par ben hade värkt ut. Ringmärke - de strök på smörlake. Vessleblåsta - vi fick en vessla i vår råttafälla en gång. Den dränkte vi och flådde och tog vara på skinnet, för om någon blev vessleblåst, skulle det vara bra att röka med sådant. Det kom en marbo in till Åbergs i Varberg och frågade efter ett medel mot rännesketa. Bodbetjänten gav honom munnen full med starkpeppar och sa till honom, att han fick inte öppna mun- nen, inna han kom ut ur stan, för annars tog det eld i stan. Och lär ha sprungit så väldigt fort genom gatorna och ut. Diarré - de har tagit in malen ingefära, kokt i mjölk, eller torkade blåbär. Orm i magen var det en som fick, när han sov. De hällde nysilad mjölk i munnen på honom, och ormen kom upp. Bli krammad - fick de blå fläckar på kroppen, hade någon död rört vid dem. / Frossa kallade de för kålla. Britta, som vi hade här för be- talning, fick kålla ett par gånger. Jag hävde på henne så många bolstrar jag hade. Förstoppning. En i Balg var så fördärvad av förstoppning, men han drack kärnmjölk och blev rensasd. Ringar i öronen skulle göra gott i ögonen. "Jag har fått suddet köv" - det var astma. Märke var en sorts klåe som så barn fick. Ålsinge Britta köpte ett par sorter på apoteket och blandade med grädde och kokade i en äggabolle; det kallades märkesmörja, och det gick hon och botade många barn med. Knarr jar jag hört talas om. Kramp fick man ibland när man satt och mjölkade och inte satt som en skulle. Då skule man spotta i näven och väta på hasa - bara senorna blev våta, så gick det över. Magavärda blev barnen - de fick välva dem uppnerpå, så de blev riktiga igen. Meltera slår - det kände jag många gånger, när jag sprang. Jag tryckte med näven emot meltera det mesta jag orkade. De sä- / ger, att meltera har slagit ihjäl många. Onda hår i ögonen - det är små, korta hår i ögonlocket - har jag lärt mej av en gumma hur man skall plocka dä´n. Läkeblad har de lagt på sår - Den ena sidan läker och den andra drar. Min man strödde aska i sår, om det rann blod. Oxel och äkta kula okända. Trösk - de botade med bär av tröskebärsträd.
Svartkonst
Vid Nye bro bodde en som hette Wettergren, och han hade så förfärligt mycket råttor. Så kom en finne dit, och då talte Wetter- gren om dessa många råttorna. "Det ska jag hjälpa ", sa finnen. "Ja, men I får inte vita dem till nån annan", sa Wettergren. Finnen slog en påle i vattnet vid Nye bro och sen rörde han med en pinne vid pålen, och det kom råttor i hundratal och sam runt kring pålen tills de dog. Det var en tös som hade haft besök av sin fästman en kväll, och sen följde hon honom en bit på vägen. När hon kom igen, tyckte hon att hon kunde flytta korna på åkern. Men då stod deras granne hos korna med en vit näsduk och strök dem i pan- nan och tog la hår av dem. Han skulle väl ta nyttan av deras kor, trodde de. Det var en finne som hade velat låna hus hos en bonde en kväll, / men bonden hade förolämpat honom och kört ut honom. Se´n fick han låna hus i en annan gård, och där talte han om hur han ha- de blivit behandlad. "Kan I inte göra nåt ont ve´n ?" sa hustrun på stället. "Nej,", sa finnen," nu har han gått och lagt sej, och han läste när han la´ sej, så det har jag inte makt till", sva- rade finnen. Min man hade varit i Amerika och han sa att han hade varit i lag med många finnar där, och de kunde inte trolla, utan de var precis som annat folk. Sätta ner - sådana som inte blev gifta trodde de var nersatta - jag hörde talas om en de sa var nersatt i en dynga ej, jag vet inte hur det tillgick. En finne var inne på ett bondställe och åt, och han tyckte att hustrun tog för mycket betalt för maten. Då sa´n att han skulle stäl- la om att hon blev full med löss och aldrig blev av med dem. I Ås prästgård fanns en komminister, som hade så många stygga hundar. Det kom en finne dit en gång, och hundarna höll på att bita ihjäl honom. Då sa´ finnen_"När hunna kunna skälla, så ska du få tiga". Och den prästen fick munlås, så han / kunde inte tala sina sista tjugo år utan fick ha hjälpepräst. Stämmaa blod - en karl skulle lära ett fruntimmer och tvärtom. I Ö. Derome fanns, en gubbe, som kunde det, och han lärde sin dot- ter. Jag lärde litet av det hon talade en gång. Hon sa:"Som Her- ren Gud stämde Noaks flod, så stämmer han både vatten och blod". Det skulle bli tur i allt, om man tog vara på "obladet". En pojk försökte det, men prästen stod över honom tills han hade sväljt ner det. Svedenborg och Torbjörnsson hade gått igenom Wittenborgsskolan och kunde trolla.
Svartkonst
Det kom en trollgubbe till Ås gästgivaregård, när mamma tjänte där. "Jag skall krypa rätt igenom den stocken", sa han, och de såg när han kröp in genom den ene änden, så många som var på gården. Då kom en in genom porten, som inte vvar förblinnarter, "Ä, I förstörata", sa han, "ser I inte att han kryper på stocken". Se´n begärde han ett par blånatottar och det fick han, och de kunde inte se annat än att han åt upp dem. Sedan började han dra ut silkeband ur munnen. "Kom hit, töser, ska I få köpa silkeband !" sa han. Här var ett bondfolk som trodde att alla ville förgöra de- ras kreatur och ta turen för dem. Det hade en "krämmesa" fått reda på. Hon gick dit och och sa, att hon kan säga vem som gör ont. Hon fick med sej Karl - så hette bonden - åt lagårn. Golvet var stensatt. Hon sa´ åt honom, att han skulle lossa på några / stenar i flon, och när det var färdigt, sa´ hon: "Nu kan jag ing- enting göra innan I har varit inne efter vigselringen". Medan Karl var inne efter vigselringen, passade hon på och stoppa en liten påse under var sten, som var lossnad, och se´ n trampade hon till stenarna lite. Och när hon fått vigselringen, fick Karl ta upp stenarna, och då hittade han påsarna och var så dum, så han förstod inte, att de var nya, krämmesa hade la smutsat dem lite. Så sa hon, att de skulle tända i bak- ugnen på kvällen och kasta in påsarna i elden, då skulle den komma, som hade lagt dit dem. Det gjorde de. Då bar det sej så att bondens bror, Lars i Torsgårn, hade varit till Ty- ges (i Kärra) på kalas, han och hans hustru, och de fick se att det lyste så väldigt i Karls kök. Han sa till Anna Brita: "Håll hästen, medan jag går in till Karl och ser efter, hur det är fatt!" Men när Karl fick se sin bror komma, så gick ö- gonen upp på honom, för det visste han, att Lars då aldrig ville göra honom något ont. Länge efter fick han veta att samma krämmesa hade kommit till trakterna igen, och då gick han dit till stället, / där hon var och ville la slå ihjäl henne, men hon sprang ut en annan väg. Men där var ett par andra tattare, och dem slog han så illa, så han måste rymma till Amerika. Han var så arg för att krämmesa hade lurat av honom ett halv pund fläsk och en påse vetemjöl. Det var en gumma, talte mamma om, som tog vara på obla- ten när hon var till nattvarden, och delade och gav sina kor för att få tur till dem Men korna vrålade så gränslöst i lagården, när hon skulle dö. Det var dålighet, de såg, var klart. Säga upp råttorna var det en finne som kunde, talte August (A.H:s man) om. Han kom tlll Ås kloster. Där hade de så myc- ket råttor, så de åt upp allt läder och vad det se´n vara må. Han sa, att om han fick femtio kronor, skulle han ta bort råttor- na. Han gick till ån och läste nåra ord - strax kom råttorna i stora lynner och alla skulle till käppen och kom i ån varendaste pel. Det var flera av folket med och såg på. Så trodde de att det var slut. Men finnen sa: "Jo, här skall vara en till, men / hon är halter, så det går lite senare för henne". Och hon kom mycket riktigt och kastade sej i ån, hon som alla de andra. August talte om det efter sin far. Det var en käring som kokte en vit orm. Så gick hon ut och skulle se om kreaturen. Hon hade en liten tös, som tog en brödbit och doppade i grytan. När käringen kom i dörren,sa tösen: "Vår so får nie greser". "Jaså, din rackarunge, du har varit framme och doppat i grytan !" sa käringen. Tösen fick allt vettet och gumman inget. Här var en som stämde blod. Prästen tog en´en för det. Men en gång hade prästens dräng fördärvat sej, och prästen kom och bad att han skulle hjälpa drängen. "Nej, det gör jag inte, för jag är förbjuden", tyckte gubben. "Men detta är nödvändigt," sa´ prästen. "Jag har aldrig gjort det utan att det har varit nöd- vändigt", svarade gubben.
Kloka
Bölen reste de till från Ås. Och det var en bonde i Lindberg, som skickade en fattig karl i ett ärende till Bölen. Han hade gett ho- nom fem kronor att betala Bölen med. Karlen satte sig och vilade vid en åker, där det var planterat kål, och som han satt där, tänkte han: "Om nu inte Bölen tar så mycket som fem kronor, så behåller jag vad som blir över". Sedan fortsatte han till Bölen och fick ut- rättat sitt ärende. "Det kostar två kronor", sa Bölen, "men du ska inte göra så som du tänkte när du satt och vilade; du tänkte be- hålla tre, men gör inte det, för då går det dej illa!" När karlen kom hem, talte han om det för bonden.
Kloka
I Prekebo i Öxabäck bodde en gumma, som de gick till myc- ket. Här uppe var en gumma, som blev stulet pengar från. Hennes måg blev så harmer och for upp till Prekebo och skulle ha reda på, vem som hade tagit pengarna. Han hade och fått reda på det, sa han, hade fått se bilden i vatten. Men det blev inte något raj mä´t, och därför trodde folk, att det var han själv, som hade tagit pengarna, och att det var sin egen bild, han hade fått se. Hon var doktorinna med och botade sjukdomar både på folk och kräk.
Kloka
Det var en hette Tolunds Anders. Han och Britta Engberg skul- le gå till en klok gubbe sönner (söder) i Halland. Då var det brukeligt att de gick barärmade och hade vackra livstyc- ken och tröja utanpå. Britta bar sin tröja på armen, och den hängde hon ifrån sig på ett led och se´n glömde hon att ta den med sig. När de kom till den kloke, sa´ han till Britta: "Du är så bekymrad för din tröja, men det behöver du inte att vara, för den hänger kvar på ledet, när du kommer dit". Och det gjorde den med.
Starka
En bbonde i Årnäs hette Bagge. En gång hade han köpt ett lass halm på Kloster. Han hade två magra hästar före, och de orkadee inte uppför Baggalia. Då tog han ifrån och drog upp lasset själv. De sa´ en dumhet om honom: Här var jättar förr. Hans mor var ute och gick med honom när han var ett litet barn - då mötte de en jättefru som ville vara didder (diad). - Efter det blev han så stark. Bögen - min morfar var bekanter med honom. Morfar tjänte dräng på Rönnesten och Bögen på Torstorp. Bögen var stallkarl och skulle vattna alla hästarna i ett damm, men det var en märr som var klåjner (klen), och patron sa till Bögen, att den märra fick han inte rida på. "Märra bär mej dit, och jag bär märra hem", sa Bö- gen. Och han bar märra. Bögen köpte ett hemman i Skällinge. En gång skulle han ta en stor hall till brohall, men han misslyckades och fick hallen över sej, / och det blev hans död. Det var en man som var i stan och köpte en tunna salt och skulle få saltet för intet, om han bar hem det på en gång utan att sätta ner säcken. Bodbetjänten la en tiopunnare i säckamunnen. Han och en till följde efter gubben. Då fick de se att han gick intill vägen och plockade kröser och åt och hade säcken på ryggen.
Mästerskytt
I Attorp var en som var så odräglig till att jaga om söndagarna. Han hade sån tur om söndagarna. En gång sat- te han sej och lossa byxorna, och då kom två rävar, och han sköt ett skott, och det gick igenom bägge. Men en söndag snupplade han i skogen och sköt sej själv. Han hade inte något med sej.
Frimurare
Det var en fru som gick till frimurarelogen och ville att hennes man skulle bli utstruken. Hans porträtt hängde på väggen. De sa: "Här är en nål, ta den och stick i hjärtat på porträttet, så slipper han ifrån !" Ja, hon stack som de hade lärt henne, och när hon kom hem, låg man- nen död. De åderlät alla medlemmarna varje år och skickade blodet till turk- era och fick betalt. Det var en prästfru, när hennes man var död, hittade hon en murslev av guld. Hon blev så ledsen, så hon kastade den på elden och brände upp den (sic!); hon tyckte inte han skulle haft sådana hemligheter för henne.
Djävulen
Jag gick vilse en gång när jag hade varit ute på landsvägen en söndagskväll, fast jag inte hade smakat en droppe sprit. Jag skulle gå hem på en stig som jag hade gått hundra gånger och hundra till. Det var bara ett litet stycke från vår hytta, men jag kände inte igen mej och gick fram och tillbaka på stigen i över två timmar. Det va la någon dålighet, som förvillade mej. J.A. har inte hört att varken skogsrå eller gast vållat vilsegång. (Skogsråtraditioner saknas här. Förr fanns här alls ingen skog.)