Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
trettondedagen och Knut.
Före min tid hade det varit bruk att de gått med ljusa stjärnan. Det hörde jag mor tala på. Men jag har inte något minne på hur det gick till. "Tjugondag-Knut körer jula ut." Det var sista dagen på julen. Då var det att repa ihop det sista en hade av julbrödet och julmaten å äta upp. Då körde en ut julen.
Julafton
De som hade säd otröskad brukade vara uppe och trö- ska. Eljest brukade man ställa med julveden. Man var uppe bittida. Det var inte på många ställen man hade den seden kvar att lägga halm på golvet. Men på enstaka stäl- len förekom det. Det var roligt för barnen att få leka i halmen. I mitt hem hade de allt lagt bort det. Julgranen var vanlig över allt. Det var då som nu. Men man hade inte så mycket att hänga i den. Det var flagga, papper och papperskarameller och någon glas- kula. Vörtbröd bakades. Sådant bröd bakades inte annat än om jul. Så bakade man av sammalt rågmjöl och av siktat rågmjöl och något litet vetemjöl. Av alla dessa slag skulle vi barn ha i vår julhög, fast dessa / bröd bakades mindre. Kreaturen utfodrades särskilt om julkvällen. De skulle veta om det var jul. Och det talade man om för dom när de fick höet. Alla djur fick extra. Fåren fick gott hö och hästen havre. Man fick inte glöm- ma något levande den dagen. Mamma tala om att man brukat tända ett ljus för vardera maken. Det fick brinna hela natten. Om mannens ljus var det kortare eller om det brunnit ut först, så skul- le han dö först och tvärt om. Julbrasan bestod av björkved. En stor brasa tän- des, som brann medan man åt om kvällen. De döda kom om julnatten. Man dukade inte av bor- det. De skulle ha festligt när de kom.
Jul
De hade julahalm förr. Julafton, när vi hade gjort å vårt arbete ute, skulle vi ta in stora kärvar och sen skulle de bres ut på golvet. 0, vad det var vackert och roligt när halmen var bredd, för då visste vi att julen var kommen. Det skulle vi bre den ända i mörkningen innan vi drack kaffe. De hade halmen till att strö i lagårn men när de tog ut den. Den var så sönder då så den dugde inte till något annat. De som hade halmen inne länge, bredde på till högtidsaftnarna, till nyår och trettonde, för han blev så söndertrampad. Men somliga tog ut den snart, för de tyckte det var otrevligt att ha och gå och trampa i. De första darna låg de alltid i julahalmen. Det var väl gott och varmt, för de skulle bres på tjockt. Julabock gjorde de av halm och det har de ju än. När de då var ihop på julakalas skulle de "ta julabocken". Julagran hade de inte på den gamla tiden. Vi hade inte julagran till en början. Det blev mer på senare tid. Jag vet inte om de rika hade nån julagran, men det var då inte allmänt. Men när jag blev såpass stor så vi gladde oss åt det, så tog vi in julagran. Men vi hade inte annat än papper vi klippte och klädde den med. Den grannaste och finaste granen i skogen tog de. Den skulle räcka nästan till taket. Både tjänare och barn skulle ha julaklappar och julakaka, annars var det inte julafton. Barnen skulle ha riktiga julahögar. Först skulle det vara en stor grann kaka och så skulle det vara en limpa och så därpå en julavagn och så gäss och grisar. Julavagnar gjordes av ringadegen, det var med fyra hjul. Gäss och grisar gjordes också av ringadegen, men det fick ältas i så mycket mjöl i det så de blev så hårda. Det skulle göras bon, så de skulle kunna stå, och då måste degen vara hård. Det var mera som de skulle ha och roa sig med. De skulle laga till ett riktigt julbord. Det skulle dukas ett vackert bord och lägga julahöga på. Och så skulle våra julaklappar ligga på julbordet med. Det skulle inte röras på hela julen. Det breddes en duk på ett bord och kläddes med ris och "futt" vi kallte't, det var en sorts rever (lummer), det skulle vi hänga på. Det skulle stå vid en vägg så ingen skulle röra det. Där la de julahöga och julaklappa. Men tjänarna gömde väl sina julakaker och var det tjänare som hade föräldrar, så tog de hem dom till dem. De baka många slags bröd till jul. De baka som de kallte målbröd eller vardagsbröd. Det var av grovt sammalet rågmjöl. Och så baka de finare bröd som de skulle ha över juldagarna. Och så baka de levar med sirap i och vört. De knådde med vört och sirap. Det var vörtakaker eller vörtalevar. Det hade de aldrig mer än om jul. Då hade de bryggat så de hade vört. Och så baka de ju mycket fint småbröd som ringar och bakelser (småkaker) och skorpor. Smörbakelser och bruna pepparkakor och klenäter hade de till jul och andra sorter med. När de doppa i grytan julafton och nyårsafton skulle de ha av det fina brödet och så ost och smör till det och kött och fläsk. De doppa alltid i grytan mitt på dagen, både på bättre och sämre ställen. Då skulle tjänarna in, och de själva skulle också vara med. Doppa i grytan var väl det raraste de visste. De skulle gå ut omkring fönstren och titta in julafton om kvällen. Om det då var någon som satt huvudlös vid kvällsmatsbordet, så dog den på året. Men det var väl bara sånt där "apisteri" de hade för sig. De flesta hade öppna spisar och där skulle läggas in fin björke-ved julafton. Elden skulle brinna i den öppna spisen medan de satt och åt kvällsmat. De hade förfärligt stora murar på spisarna och där var ett stort hål, gruva kallt'e de det. Där skulle läggas in björkeved så väl i den så det skulle vara som ett träd allihopa. Den skulle ligga där över jul, juleld eller julbrasa, sa de. Kreaturen skulle väl alltid fodras lite bättre julafton. De fick väl alltid lite hö, om de inte fick något annars. Det var när de gick och syssla siste gången på kvällen. Sen skulle de stänga dörrarna väl i lagården och låsa, för de var väl rädda någon skulle komma dit. Det var på många ställen de hade ett ljus brinnande hela jula-natt, men vi hade inte det hemma. Om det ljuset slockna skulle någon dö i huset innan året var slut, om det dog av sig själv.
Trettondedagen
Dagen efter trettondedagen ,fick inte något på- minna om julen, senare när julgransröstningar började för barnen varade julaglädjen för dem till Knut. Men för de äldre var julen slut trettonde. Dagen efter trettonde var bråd för då skulle handlan- dena organisera sina resor till hamnstäderna Mariestad, Lidköping, Uddevalla eller och oftast till Göteborg. Där det var gille, om det var storslaget, skulle det vara 13 rätter, men då var kallmaten inräknad. Den fästdagen voro många fulla för det skulle också vara 13 supar, "julen skulle iväg med heder". Trettonkakan var den mjuka papparkakan, som skars i skivor. Julgransplundringarna pågick från dagen efter nyår och till 20dedag jul. "Trettondagsbal" eller som det också kallades Trettondags- / Axel Nilsson Skövde Trettondagen 2. hopsan var ingen isolerad företeelse. Den finare ung- domen hade bal på stadskällaren eller senare gamla hotellet. Tjänstefolket hade rättighet att ha trettondedags- bal, det hade inte gått att neka. Deras bal hölls på något enklare ställe, eller hos någon bonde uppåt Käpp- lunda. De ville hälst ur staden så de kunde få roa sig grundligt. Pojkarna skramlade och bjöd var sin tös. Sen hade de speleman. Värdfolket hade fått kontanter av pojkarna och sen tillhandahöll de maten. Munskänk var någon gammal gesäll som inte hade tös med. Han stod för spriten och ölet. Efter maten dansades hela natten, med avbrott för ser- vering av förfriskningar. Några goda sångare hade förberett en stjärna och försvann för att återkomma utklädda och sjunga trettondagsvisan. Slädpartierna ägde rum om nyår eller under mellan- helgen men trettondedagen var det trettondedagskalset som skulle äga rum. Ett slädparti kunde mycket väl äga rum en vardagem. men före trettonde. / Axel Nilsson Skövde Trettondedagen 3. Stjärnan som fördes av en hovman vid kalset framför- des av 4 man, en kung med papperskrona och vit man- tel, 2 hovmän som hade mantel men ingen krona och så en sotad en, som var Judas och tiggde. de öv- riga hade skråbukansikten. Pengarna de tiggde ihop blev sedan spelemanspän- gar på kalaset. Att gå med stjärnan var en barns och ungdoms sed, inga gifta eller äldre sysslade med sådant.
Lucia. Jul. Nyår.
Om Lusse var de uppe tidigt och stekte fläsk. Lussesupen tog de annandag jul. Då skulle de äta grisfötter också. Annandag jul skulle man också ligga på golvet och kasta sko. Om klacken var åt den som kastade, skulle han dö under året. Julveden skulle vara rejäl och bra. Antingen var det björke- eller bokved. Fågelneken skulle vara vacker. Den fick inte vara hurdan som helst. I mörkningen om julafton tog de in halm. Stukerna, kärverna, som var över, lade de under bänkarna. Des- sa togs fram om nyårsafton och breddes ovanpå den gam- la halmen. Julahalmen fick ligga till Knutadan. Till jul hängde de utsydda handkläden, med dynor la- des på de väggdasta bänkarna. Man gjorde även smycken. De bestod av 4 eller 6 pinnar virade med papper och sattes / runt de vita handklädena. De såg ut som blommor. Man gjorde även kronor av råghalmspipor och blommor av halm- strån. Om julafton skulle ko ha en halv kaka bröd, för de skulle ha lika som folket. Man utförde allahanda lekar i halmen. Att draga kävle tillgick så, aatt man satt två och två mitt emot varann hållande en kävle mellan sig. Det gällde att dra upp mot- parten från golvet. Lura mus. En person låg på magen, och en annan på honom med händerna om den andres hals. Denne skulle nu vara god till att resa sig. - En annan lek. En person låg framstupa i halmen. Två andra placerade sig på var sin sida om honom, gripande med händerna om motpartens högra fot, som vilade på den liggandes rygg. Så skulle den underste försöka att komma sig upp. - En lek bestod i att man lade en peng i ett vattenfat. De täv- lande skulle försöka få upp den med munnen. - Man täv- lade också i vighet. En stol lades framtupa och framtill på ryggstödet lades en peng. Det gällde att stående på de bak- re stolbenen fatta pengen med munnen. / De gjorde även en julabock av halm. Den hade tre ben men inget huvud. Det gällde att liggande på golvet med fötterna lyfta bocken från fotändaan till huvudet. Nyårsnatten skulle ett ljus brinna, för att inte några spöken skulle komma in.
Jul
Far gick julafton på morgonen och gjorde iordning tre havreneker som han satte en utanför ladugård- dörren, en utanför stalldörren och en utanför förstu- gutrappan, på em. gjorde han iordning tre halmdockor, när det var städat inne tog far och bar in sina dockor på golvet och bredde ut dem. Julnatten bars ljus över gården där far strax före vi satte för till julottan önskade "alla levande denna välsingnade dag god jul", därefter bestämdes vem som skulle vara ljusvakt för det fick inte vara mörkt på gården julnatten, efter de dödas julotta var de lediga till sammanringningen julottan och de kunde då förgöra det som var i mörker. I en liten skål sattes litet risgrynsgröt eller vete- / Larsson Lerdala Jul 2 mjöls gröt till tomten. Gården har gått i släkten i 6 generationer och när vi byggde den ladugården på 1880 talet hittade far en tenskål som rektor Velin i Skara förklarade vara från 1600 talet, så nog hade hustomten på vår gård i många år fått julgröt. Julnatten skulle sådana som ville se in i fram- tiden gå årsgång. Vid midnatt skulle den som skulle gå årsgången under tystnad och ej se åt höger eller vänster, inte hosta och inte ha hän- derna i sina fickor. , när han kom till kyrkan skulle han gå den runt tre gånger motsols, men ta så stor sväng att han fick grav mellan sig och kyrkan men på norra sidan skulle han gå intill väggen för var gång han passerade kyrkdörren (den västra) eller torndörren skulle han se in i nyckel hålet och andas igenom det samt läsa skams välsignelse som löd så här Herren förbarma mig och vare mig onådig / Larsson Lerdala Jul 3 Herren avvände sitt ansikte från mig och vare mig onådig, I alla djävlars namn amen." Hade allting gjorts rätt kunde han sen genom den nu öppnade kyrkdörren se de viktigaste händelserna som skulle ske honom och hans hus. Den som försvurit sig åt djävulen kunde bliva frälst men den som gått årsgång hade inget salighets hopp mer
Tomtar
Handlare Hult hade tomtar i sin ladugård, där gamla kyrkogården nu ligger. Dessa tomtar skötte han väl om, så Hult blev rik, genom att de hjälpte honom. Till var jul flätade de manarna på hans häs- tar, detta som tack för den goda välfägnaden jul- afton. När Hult tog ut hästen för att fara till kyrkan, de skulle alltid åka efter häst till julottan, fast det bara var tvärs genom staden, så hade tomtar- na morgonforat. De skötte om juldagsutfodringen. Han hade även en tomte i sitt handelsma- gasin och den kallade han själv för "Risgryns- kalle."
Krigare och soldater
Soldaterna hade sina små lantbruk. Rotebönderna skulle så och sätta åt soldaten. Så skulle han ha hästar att köra ini grödan. Och i gengäld var han soldat för dem. När soldaterna kom hem till jul så gick de omkring i sin rote hos bönderna och tog ut en natura som de skulle ha utav soldattorpet. Det var korv, fläsk, kött, bröd och ost. Samti- digt blev soldaten tackad med brännvin i så rik- lig mängd, att det t.o.m. hände att han inte tog sig hem utan måste sova ruset av sig hos nå- gon av sina rotebönder.
Husdjur
När de baka te jul, skulle de baka bröd som de gömde till våren o gav husdjuren av, när de skulle släppa ut dem. Både hästar o dragoxar o kor skulle ha sådant. De skulle ha det för att trivas när de blev utsläppta. De kunde baka vanliga kakor till detta eller bröd i halvbåge eller också som ett kors med rullar i hörnen (illustration). "Den skall djuren ha," sa' gummorna. De här bröden bakades av sammalet rågmjöl. Knivar sattes opp över lagårds- dörrarna, för att ej något ont skulle komma in dit.
Knut
De gjorde en "Knut"; det skulle vara en ordenteli karl pre- cis i Knutadan började de gå med honom. När de fick se Knut stå vid sin dörr, bar de av honom till en annan dörr. När Knut kom, så skulle de ingahanda ha att leva vid. Det var en här uppåt Ölsremma, som hade en bror, som var kristnad till Knut. Knut kom och hälsade på honom jul- dagen. "Lycka te go jul", sa' en. "Åh, dä ä inte så roligt för mej; Knut kom te mej i går", sa' han.
Vårarbete
"Första maj-kakan" bakade man till jul av vörtedeg. Den var vanlig men rätt så stor med lite "filurer" på och en krans i- kring, som vi klippte. Det fick stå "förste maj" på den, för den skulle ätas första maj av dem, som skulle ut och så. Kakan var smörjad med sirapsvatten. Vi ställde henne i en hav- rebinge, men i alla fall var den så hård, så vi fick ta en hammare och slå sönder henne. Alla skulle smaka på hen- ne, både folk och kritter. Detta var jag med om hos arrenda- torns på prästgården. Alla bakade särskilt bröd till hästarna, som de fick i våren.
Novellsagan Aarne nr. 870
Rövare hade en grotta vid mynningen av Landvettersjön; det var på Vagnboudden mellan Långenäs och Mölnlycke. De hade tagit till sig en flicka från Solsten i Råda, och hon var hos dem i sju år. De tog allt möjligt och hade gott där. Hon fick inte gå ut på de sju åren, men så strax före jul fick hon gå ut och fäkta julhalm i en gård. Hon fick inte säga något, men hon drog strån ur långhalmskärven och släppte dem för att vägleda folket. De sammangaddade sej mer än hundra man och övermannade rövarna och slog ihjäl dem och grävde ner dem i en massgrav.
Jul
Mellan jul och nyår roade man sig med upptåg. På ett ställe klädde man ut en karl till en halmkärve. Topparna knöts ihop över huvudet på honom. Så ledde några pojkar fram honom till en granngård. Där var det bröllop, och de kom som åskådare. De stod utanför och tittade in genom fönstret, och en i sällskapet sjöng: Nu är vi äntligen komna på balen, att se vilken grannlåt som glimmar i salen och se vilken flicka, som möter mig där. Då kom husets folk ut och bad att sällskapet skulle komma in och ta sig en pilleknarkare .