Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Hösthalvåret
Det är en märkesdag de har, när Anders braskar så slaskar jul, och om Anders slaskar så braskar jul. "Om stubben har hatt Andersmässnatt, skall vintern ligga till Vafrenatt".
Julafton
På julafton lades opp stora "jula- vråer" med ved, och de skulle ligga till över tjugondagen, det var torr och huggen ved. Vi barn, som hörde under Ebbe- torps gård här, fick gå fram till herr- gården på julafton och få en vörta- kaka och någon småkaka och kanske ett par äpplen, om det varit bra fruktår. Det fick vi tills vi gått och läst. Sen la' vi våra kakor på julbordet hemma, och de låg där ända till tjugondagen. Och de gamla under gården fick en kaka och en korv där till jul. / Och kyrkvaktaren här gick sedan omkring mellan jul och nyår och fick kaka och korv på varje matlag och någon sup. Sen skulle han som lön ha 16 kannor råg på varje helt hemman. På julafton skulle alltid korna få en havrenek.
Hemmet.
Bröd för 70 år sedan. Vi hade aldrig annat än runda kakor med hål igenom så vi kunde hänga upp dom på långa spett. Aldrig tunn- bröd. Det var att hålla sig det mesta till havren, men vi hade lite råg att blanda i; det kallades "blånnesbrö". I Lång- sered räknade jag 10 fulla spett med bröd i taket om jul. Se- dan bakade de inte till påsk en gång. Det brödet blev så hårt, så det stod inte till att skära det, utan de bröt det i fjärdingar. Det var de som stötte kokta potater och blandade i deg och bakade bröd. Och potatismjöl var bra att blanda i bröd, så länge brödet var lent, men sådant bröd blev snart hårt. Sällan bakade de något bart rågbröd; det var till högtider. Limpor bakade de aldrig i min barndom annat än för julhögar.
Vårarbete
När min farfar skulle till att så, fick de inte ta all säd ur sädesbingen, utan de skulle låta åtminstone tre korn ligga kvar i ett hörn, som ej fick röras. De fick inte tas opp heller när andra skörden kom. Tog de bort alla korn, blev det sämre skörd året efter. De baka bröd till jul o gömde tills de börja vårarbetet på åkern, "sålöpar" kalla de det brödet. Antingen var det runt o gjordes så att en länk rullades runt undan för undan med ett hål i mitten. Det blev då som en rund kaka. Eller också var det fyrkantigt med fyra rullade trissor i hörnen. / De bröden bakades av vörtedeg. Det var bara folket som åt av de bröden där jag var.
Lusse.
Här på bygden drog ej ungdomen omkring och lussade hos varandra, som de gjorde på sina håll, utan det var en familjens angelägenhet. Tiden medgav ej att gå omkring och lussa heller, för den dagen var den mäst ansträngande före jul. Det var slaktedagen. Mor eller någon annan kvinna gick upp och kokade kaffe vid tretiden som hon bjöd alla på, som småbröd var det lussekatter. Far tog en stor sup extra på morgonen till kaffet. När kaffet var drucket så blev alla liggplatser tomma på ett ögonblick, för den som kom sist ur sängen kallades för lusen sedan en tid framåt tills han visat bättring. Och redan vid fyratiden hade man eld under pannan till skålle- vatten, grisarna skulle vara slaktade före dager.
Tomtar
Det fanns förr bönder som lejde tomtar. De kom och tog säd, utan att någon blev varse det. Var det någon som råkade få se dem så hade de bara ett par strån i näven. Men osynligt hade de lassvis med sig. Tomten skulle ha en liten ny kostym till jul. Man fick aldrig tala med honom. På ett ställe i en grannsocken hade de en tomte till att dra sugel till gården. Moran på gården sade en dag åt pigan att gå upp på vinden och hämta fläsk. Pigan förklarade att hon tagit det sista föregående dag, men moran sade åt henne att gå ändå. När pigan väl kom opp fick hon se att där låg en hel del fläsk i baljan. Då förstod hon att tomten dragit dit det.
Troll
Här var en smed borta i Tummared. Där var ett stort berg, som han bodde i. Det var ett troll. Så en gång tog bönderna och la ihop och gav honom en vit skjorta till jul, för att han skulle smida bra. Men sen blev de av med smeden istället. "Svarte-smed smir inte mer", sa han, "för han vill inte smutsa ner sin skjorta" När de slaktade gick de och lånte kittlar av trollen och kokte i. När de då lämnade tillbaka dem, skulle där ligga en korv i. Men så var där en 'lajer' karl, som hade tagit korven och lagt allt möjligt annat i stället. Sen fick de aldrig låna kitteln mer. De sa, att innan barnen var kristnade, skulle de ha en kniv eller något annat av stål i sängen. Annars tog trollen barnen.
Troll
Veckan före jul höll moran på Lekvads gård i Berghem på att brygga. Husbonden på stället var till kvarnen med julamälde. Mor i Lekvad bryggade hela dagen, men hon fick ingen brygd i kitteln för allteftersom hon bryggade så blev den tom. På kvällen kom mannen hem. Då sade hon: "Här har jag hållit på hela dagen men har ändå ingen vidare drick fått." Då sade husbonden: "Jag har också något att berätta. När jag gick förbi det stora berget så ropade någon där inne: Barnet föll i elden och brann upp!" "Då var det mitt," skrek trollkäringen som gömt sig i huset och hon lämnade strax dricken och rusade hem. Hon hade nämligen legat osynlig bredvid tunnan och druckit det som blivit bryggt.
Tjuvar
Alldeles nedanför Gullöfallet har funnits en håla, som kallades Tjyvhåla. Nu har den rasat. Där bodde förr ett helt band med rövare. De hade rövat en piga från Kriten, som de hade där ett helt år. När det blev jul, bad hon, att hon skulle få gå hem bara för en/ stund på jul- natten. De ville inte gärna släppa henne, men så skulle hon få gå, om hon lovade att inte säga ett ord till någon människa. Och det lovade hon. Men när hon kom hem, gick hon in i stugan och fram till spisen och talade om för den vad som hade hänt henne, för till folk fick hon ju inte tala. Sedan gick hon ut i ladan och tog ett långhamskärv, som hon släppte efter sig, när hon gick tillbaka. Så fick folket veta vägen till Tjyvhåla och gick dit och överraskade tjuvarna, som hoppade i fallet och dränkte sig.
Lucia. Jul.
Lussemorgonen stod vi upp vid 3-4 tiden och åt sylta och smörgås. Så tog de lussesupen, och sen drack vi kaffe. De gick inte i granngårdarna och bjöd kaffe på den tiden. Julveden packades i gruvan. Mamma skurade tak, väg- gar och sängar med sand. Pappa bar in julehalm. Det var stora, granna kärvar. Han blev ond om vi förstörde den. Om ny- år lades ny halm in. Man låg i halmen för att det var skönt. När den togs ut, strödde man under kon med den. Julklappar förekom ej. Julehögarna innehöll 6-7 kakor. Man fick ej börja på dem, förrän julen var slut När vi brett ut halmen, skulle vi äta, läsa och sjunga psalmer. Vi lämnade alltid små tärningar på våra tallrikar vid den måltiden. De skulle vår ko ha. En liten lampa skulle brinna hela jul- / natten. Den skulle väl vara som Betlehems stjärna. - Vi fick vara rädda om julekvällen, så inte katten kom ut. Slapp ut, kom han inte igen. Därför gjorde vi ett litet säte åt honom i halmen. Hur fattigt och dåligt det var, skulle man alltid skifta linne till jul. Så skafade vi oss julkronor av halm, som vi hängde upp. Väggarna klädde vi med väggbonader. Somliga var sydda, andra målade för hand. Vi hade hemma "Bröllop- pet i Kanan" och "Jesus inrättar nattvarden". Även då jag var lten hade vi en liten gran. Den prydde vi med grant papper, som vi klippte i fasoner. Äppleskalen om vi fick om vintern, la vi alltid runt aplarna. Det skulle ge god skörd. Det var samma mening med det, som att man lägger kaffesump där nu för tiden. Stjärngossar eller staffaneritt förekom ej. Vi såg alltid efter, om det var spår i askan julda- gens morgon. Hittade vi sådana, skulle den dö under året som passade ti foten, antingen det var kreatur eller folk.
Folkvisa Ung Erik o Ung Karin
Ung Erik mötte Karin sin på skogens öde stig. Han sade vill du bliva min, så skall jag älska dig, som make, under nöd och lust, allt intill livets sista pust. Förr skola stjernor falla ner, som perlor till vår jord, än jag dig nånsin överger, Gud höre mina ord, och straffe mig till evig tid, om jag ej trofast blir dervid! Ung Karin rodnade och log och svarade välan, jag älskar dig det vet du nog, så ömt som älskas kan. Och sälla voro båda två: till julen skulle brollop stå. Hon snällt från rock (spinnrock) till vävstol gick, för allt till julen ha i skick. Min dotter sade modern ömt jag sorger till dig bär. Ung Erik har dig nu förglömt, han har en annan kär, det lystes första gång i dag, att det är sant försäkrar jag! Modern hade varit i kyrkan. Vid denna underrättelse, tog Karin sitt liv i en å. Erik skulle just låta viga sig i kyrkan, då han och brudföljet, mötte ung Karins likfärd. Vem är den döda som man bär? Ung Erik sporde nu. Ung Karin du väl minnas lär Som döden i förtvivlan fann, så svarade en gammal man. Ung Erik blev vansinnig. Han uppgav ett gastskratt. Och då heter det: Så hest som uvens hesa skrän och lopp från brollopsskaran hän. I ett vers heter det: Nu irra han båd dag och natt. Men uti gravens stilla bo Ung Karin sover med ro. Som synes har uppt. glömt det hela av visan. (ell. en del.)
Jul
Di kunde gömma utav vörtbrödet, det sötaste och godaste brödet ifrån jul. När det blev genomtorrt, så mögla' det inte. Det hängdes på spett. När di kom ut och skulle våra, så skulle di ha utav det allihop, både di som var ute och di som var inne. Julafton skulle visst kreaturen ha utav julbrödet. Juldagen på morgonen skulle di ha 'ottebete'. På jul skulle kreaturen ha lite gott, di skulle veta, att det var jul, di med. Bestämt skulle korna ha utav nekar, som di gömde ifrån, när di tröska', och som 'köna' skulle ha julottan. Före middag på julafton skulle sparvneken upp. Di snodde omkring långhalm, knöt två band om neken. Så högg en henne jämra i änden med en yx. Di kvista av en gran eller en fur, något barrträd eller enbuske både uppevid och nerevid, så det blev några kvistar kvar. / Vid påsktiden fick en allt ta ned nekarna, om de fick sitta till dess. Di hade julkransar utav svinborst med grant papper och ulltottar i hörnen. Så hade di julkakor till barnen i julhögen, sex, sju stycken kakor i högen. Barnen hade var sin julhög med hjulingen på, och så högst upp kanske ett äpple. Så hade di 'julabocka'. Den hade tre steg och så en ände 'uppaföre utav halsen. Så gjorde di runda hankar och låg och drog rot i halmen. Och så 'muschla' di lästen, satt i en ring och skicka' lästen runtomkring. Den di fick tag i honom under, den fick upp och ta'n sedan, och så packa' di på golvet, och då sprang han dit, och då var lästen redan långt borta. När di löste panterna, så skulle di ge kyss, kyssa kvasten. Det skulle bli många panter till slut.
Julseder i V Tunhem i förra århundradet
Lusse (Lucia). Då skulle man i tidig otta upp att äta och dricka. Icke som nu med kaffe och kattor, utan det skulle stekas fläsk och korv. Den nyslaktade grisen skulle avsmakas även snappsen skulle vara till. Men i Vänersborg hörde jag de som gick lucia då som nu. Tre dagar före jul fick ingen spinnrock ell. väfstol vara i verksamhet – om det var ordning i huset – alla grövre arbeten såsom tröse och d.l. skulle vara slutförda till denna tid. Julveden skulle vara torr och av prima slag och vara huggen i sådan myckenhet att den räkte över julhelgen till ”knutedan” Julafton före dager skulle julneken (julkärven uppsättas. Hafren i denna skulle vara prima! På en del trakter uppsättes kärven på middagen samma dag. Om månen ej var synlig juldagsmorgon skulle julblosset och göras i ordning julafton för julotte besök. Julafton kom soldaten på roten och hämta sin julkost, bestående av såvel merendels en fårabog och några brödkakor m.m. Han blev även rikligt unfägnad med mat och dryckjum. De snappsar han ej rådde med att förtära slog han ibland i en medhavd lomflaska. Julaftons förmiddag blev julbordet dukat med Ost, smör och flera sorters bröd om det ej var nödår – Svinhuvud ell. skinka, korv, svensköl (ell. dricka) samt bränvin allt egen tillverkning. Julbordet skulle stå hela julen över. Ingen som kom på besök skulle bära ut jul, alla skulle smaka på välfägnaden. Även julhalmen skulle bäras in och läggas på golvet julafton. Julhalm har nog ej användts på de 70 åren i T. Julgran var ej synlig i T. enligt de gamles sägen innan 1834: Det var det stora koleraåret. Vänersborg brann ned detta år utom 14 mindre hus. Då fick Vänersborgsborna flytta ut till socknarna omkring staden. En familj av dessa fick bo på st. Harfheden. Då talte Vänersborgsfrun om julgran som börjat användas om julen i Vänersborg. Vi hämta en liten gran från skogen sade gamle Sven på Harfheden och satte den i en butelj utan ljus och prydnader som nu sade den gamle. Detta var vår första julgran sade S. På julaftonskväll satte sig alla husets folk till bords. Dessförinnan skulle alla hava grundligt tvättat sig och badat i basstun. Ett ell. flera handstöpta grenljus tändes på bordet. Då alla satt sig till bords läste far i huset ett kapillet ur bibel de övriga hörde med andakt på. Man lade sig tidigt julafton för att kunna stå tidigt upp till ottan. Fastän husbehofsbränningen florera berusade sig ingen som ville hava något anseende de första juldagarna. Religionen skulle hållas i helgd! I kyrkan släcktes ljusen så snart litet dager inbröt. Ottensången börja klockan 7 fm förut ännu tidigare. Då kyrkoherde C.J. Ljungström 1872 första gång hölt predikan julottan i T. och den sedvanliga ljussläckningen begynte avbröt han predikan med orden ”Låt ljusen brinna”! Sedan dess har ljusen fått brinna hela Ottensången i T. Organisten skulle hava de ljus som blev över ell. ej brann ned det ingick i hans natura förmåner. Högmässan börja cirka 15 min. efter ottesången, varför de flesta stanna över båda mässorna. När man sedan gick eller åkte från kyrkan kappas man om vem som skulle komma först hem. Den som kom först hem då, blev först i alla sina sysslor det följande året. Vid hemkomsten skulle den hemmavarande bjuda på en ”kyrksnaps”. Kaffe fanns icke något vidare efter vad gamle Sven berätta. Det smaka vi första gången 1834: den omskrivna Vänersborgsfrun hade sådant med sig. Om man låt ett ljus bränna julnatten så slockna det och tände sig sjelv kl. 12 midnatt även hände att ljuset dansa. I den stora spisen der stockvedsbrasan var nedbrunnen kunde man få se spår i askan juldagsmorgonen det betydde att någon skulle dö i det huset. det följande året. Man fick vara mycket försiktig julnatten med tal och åthävor för troll och osynliga anda hade stor makt den natten. Att utsätta gröt till husets tomte hörde vist till det förgångna här på orten. För det talades sällan om. Julottan och annandag jul skulle alla husets folk undfägnas med ost, brö och bränvin. Derom sjungdes i folkvisorna. bland annat man inte fick göra julnatten var att ej se se ut genom fönstret. Om det var någon som trottsat detta förbud, den blev tokig. Annandag jul skulle staffans riddara ut i tidig otta. ”Staffanske” kallades detta på orten. Då sjöngs den välkända staffans visan. Staffan var en stallare (stalledräng) dess tackom vi så gerna han vattnar sina fålar fem allt vid den klara stjerna etc. Man sjöng även nidvisor. t.ex jag ser på eder skorsten gul, att eder dotter den är ful o.s.v. Visorna blev efter som välfägnaden vankades på ställena. Detta bruk var mest i utdöende i midio av förra seklet. Riddarna blevo ofta drukna och föll av hästarna varför det ej sällan hände att de blevo hemförslade halfdöda. Man skulle även göra rent i grannens ladugård annandag-jul varäfter välfägnad bjöds. Hade man en oven så kastades gödslen in i ladugården i stället. Detta hände åtminstone i V. Åsaka och andra plattser. Emellan helgdagarna till 20 dag Knut gick julkalasen av stapel. I Gönslanda Särestads socken Skaraborgs län gjorde de flästa julkalasen av stapel om kyndelsmässe. varför kyndelsmässe än i dag av en del folk kallas Gönslandajulen.