Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
Moster och piga höll på i ladugården om kvällen. Det var sent för di hade haft annat arbete som hade hindrat. Di fick höra att det smällde i dörren. Pigan skulle gå och se efter vad det var. Då stod det en tomte mitt i dör- ren, men han var som en vink borta. Pigan blev rädd, å moster förstod att det var något konstigt så hon sade ingenting. För en skul- le hålla sig tyst om det var något konstigt en kom ut för. Å en skulle inte tala om det förrän dagen efter. Om en tala om det samma dag så blev en sjuk. Men på mor- gonen tala pigan om att det var en liten gubbe som stod i dörren. Han skrattade och munnen var så bred som på två an- dra. Det lyste bara i ögonen på honom, / för han hade långt skägg över hela ansiktet. Hon tyckte att han hade grå kläder. Om en var snäll mot tomten så fick en be- hålla honom. Då trivdes han. Men han skul- le ha mat om julkvällen. Så skulle en be- römma honom. Han höll reda på kreaturen. De fick mat så att di var stock feta. Hästen tyckte han mest om. Om en inte ville ha tomten så skulle en skjuta genom husen och över ryggåsen. Han flytta, om han såg att han inte var om- tyckt. Men sen så kunde han komma å dra ifrån det ställe där han hade blivit mött på det viset. Det var nytta med tomten, för han ville att det skulle vara drygt.
Tomtar
Om en inte ville ha tomten så skulle en ställa så att han fick något som han tyckte om. Han skulle ha något nytt så blev han borta. Min mor hade hört talas om att det skulle gå. Det var på ett ställe som tomten löste ut kräken ibland, så att de gick ut om natten. Han var också i ”bua” å siktade mjöl. De tyckte det var bra att ha honom för den hjälpen de fick. Men en gång kom de å fick se honom i ”bua”. Han var trasig å hade inte något stort på kroppen. Då vände käringen tyg å sydde kläder åt honom. De fick han jämt på julafton. De lades i bua. När de kom till bua å skulle hämta mjöl sedan, så var det inte något mjöl siktat. Men tomten visade sig å sa: ”grann gut sekter int mjöl mer”. Om en ville ha fred om natten så skulle en hålla fred själv om kvällen. Han ville inte höra att en gjorde något i mörkningen. Slamra å packa fick en int gör. Från det solen gick ned till dess det var nedmörkt fick en hålla fred. Det var bara skarpsynta som kunde få se honom. Han var till hjälp med att ge kreaturen foder. De blev skinande feta, där han höll till. Det var en gammal tro att tomten kom ur jorden å att han bodde där.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
I Elgmo i Pojo låg min pappa en gång på ladugårdsvinden, och så släppte han en hurrare. Strax kom det liksom en fullstoppad säck och tog i honom och kastade ut honom. Så låg han sedan åter, och åter kom tomten och kastade ut honom. — I Grabbskog skulle sågarn gå till Ån-linne sågarn och fråga, hur han skulle ställa sågen, och när han kom till rian, hörde han tomten, som sade åt honom: »Går du till Aminne sågarn, så går hela verket förlorat». Och så gick han inte till Aminne, och sågen började gå bra. Man såg ofta tomten där i Grabbskog hos sågarn. En gång satt husbonden inne själv i stugan och skräddarn med, och så såg skräddarn ut och såg gubben själv på backen klädd i gråstickad ullmössa och korta knäbyxor med knapprader på sidorna och lösa strumpskaft och skor, alldeles lika som husbonden brukade vara klädd. »Ser du där går du själv nu», sade skräddarn. »Ja, det är han det», svarade bonden. — När man var i stugan, hördes det alltid, som om någon skulle ha gått på vinden. An brakade det här, än där. När Grabbskog kräken och Sågar kräken kommo tillsamman i skogen, tålde inte tomten det, utan kom dit med förskräcklig fart och skilde åt dem.
Johan Andersson
Vatten. Mosse. Torv. Jordens ålder. Religion. Religion. Exotiska seder. Ryska hamnar. Laglöshet. Tjänster. Tröskning. Tjänster. Skörd. Ta upp säd. Ryssland. Utländska arbetare. Personalia. Skolgång. Tjänster. Ta upp säd. Slå med lie. Betor. Hästar. Nya tjänster. Hästar. Platsbyte. Exercera. Skördearbete. Körslor. Kungshult. Gifte. Nya tjänster. Får. Eldsvåda. Starke Tuve. Starke Tuve. Pilshult. Flyttvagn. Dottern i Stockholm. Diet. Barnen. Sprit. Pilsner. Kaffe. Sprit. Kalas. Kläder. Tofflor. Slutord.
Husbygge och flyttning
Om en byggde ett hus å ville vara säker på att en inte byggde ivägen för de osynliga så skulle en ta vigd jord å strö runt om tomten, innan en började bygga. Då fick de ta en annan väg, för de kunde inte gå över den. Så var det en psalmvers som de skulle springa runt tomten å sjunga. Det skulle vara tre gånger runt. Versen minns jag inte. Eller en kunde gå runt tomten tre gånger å läsa den psalmversen. Det hände allt ibland att de fick flytta hus. Om kreaturen blev sjuka, så måtte de flytta ladugården. Jag tror det var en katt en skulle gräva ned där en skulle bygga, för att det skulle bli lyckosamt. Huset byggdes så att gaveländerna stod mot öst och väst. Baksidan på stugan skulle vetta åt norr. Åt den sidan ville de varken ha dörrar eller fönster. Det var inte något bra det som kom från det hållet. Det trodde att alla.
Tomten får nya kläder, nya skor.
På ett ställe blevo de aldrig utan siktat mjöl. Hur mycket de än togo, så räckte det likväl alltid till. En gång, då de gingo ut i boden, fingo de se en liten trasig gubbe, som stod och siktade mjöl. De blevo glada och läto honom hålla på med det. Sedan en gång, när de fingo skräddare i gården, tänkte de: »Nu ska vi låta göra nya kläder åt gubben». De märkte kläderna på en pojke, som var lika stor som tomten. När kläderna voro färdiga, lade de dem i boden, där tomten brukade stå och sikta. Han såg en stund på de nya kläderna och sedan på sina trasiga, och så tog han på sig de nya kläderna och lämnade kvar sina slarvor i stället. Sedan tittade han på sina nya kläder, strök sig med händerna på sidorna och sade: »Tomten är grann, han siktar inte mjöl mera». Och efter den dagen siktade han inte mera åt dem.
Tomtar och skor.
Det var en skomakare som hade tagit nissar i sin tjänst som hjälpte honom sy skor om nätterna Skomakaren hade kommit överens med tomtarna ,att ingen skulle få lov att spionera på dem då de arbetade. Folk förvånade sig att skomakaren kunde få mycket arbete färdigt bara på en natt och en gång var det några nyfikna som ställde sig utanför fönstret för att som om ej skomakaren hade hjälpare till att sy. De fingo då se hur två små tomtar sydde på en sko. En av dem stod inne i skon och skötte om beckrispen där under det att den andre, stod utanför. Men på var det inte bättre till utan att den som stod utanför fick tag i samma tråd / trätt in själv och den andre släppte sitt tag så den lille tomten for långt in under sängen. Personerna som stod utanför tyckte detta såg så lustigt ut att de ej kunde hålla sig för skratt. Detta tyckte inte tomtarna om, och därför flyttade de ifrån skomakaren efter den natten.
Tomtar
Att det skulle vara tomtar på Ratsjöberg hör- de jag talas om, när jag var liten pojke. Det bodde en de kallade "Häcken" på det stället. Han skulle ha kommit från Finnland. Det var en trollkarl, så då hade han väl trollat dessa små gubbarna med sig. I Vägsjöfors hade de en tomte som var halt. Denne halte tomten hörde jag så myc- ket talas om. Var gång som husbonden gav häs- ten om kvällen, så kom denna tomten haltan- de å gick upp i spiltan till hästen. Där blev han osynlig. Han hade stora, röda händer å stort huvud med långt hår och skägg. På huvu- det hade han en lång, röd mössa. Rocken var lång, så att han räckte ned till knäna. Det var den nyttan de hade med den tomten att han / ställde med att det blev drygt i ladan. Det var aldrig farligt att korna blev sjuka. Å en gång så hade en av korna kalvat på natten. På morgonen när pigan kom å skulle mjölka, så stod kon å åt å kalven var i kätten. Om det fanns tomtgubbe på gården, så gick det inte an att hugga ved på kvällen eller snickra eller slå med något så att det blev buller. För då fanns inte fred att få på natten. Då packa- de han å bullrade precis som en annan hade gjort. Far brukade säga att tomtarna hade gång- ar i jorden som de gömde sig i, fast en kunde aldrig få reda på en sådan gång eller var de gick ned. Men det var på ett ställe uppe på skogen som käringen stod vid spisen å kokade på kvällen. Då kom det en liten gubbe in genom dör- ren å bad henne att hon skulle följa med, för han ville ha hjälp åt käringen sin. Han var en- veten, å hon var pocka att följa med. Han gick under stugan med henne. Men där tyckte hon / att hon kom in i ett stort, grant rum. I en säng låg en liten käring å var sjuk. Då förstod den andra kä- ringen, att hon skulle få en unge. Hon hjälpte hen- ne tillrätta med allt. När det var gjort, så följde tomten med käringen tillbaka. Men se'n kunde hon aldrig minnas var det var de gick ned eller kom ut. Men under stugan hade de varit.
Tomtar och lyktgubbar
Lika visst som det förr fanns en näck i varje bäck i socknen, lika visst fanns det också en tomte vid varje liten kvarnskvalta. Tomtegubbarna voro emellertid beskedliga varelser och om man blott ej gjorde dem emot så kunde man ha både hjälp och nytta av dem. Men mot dem som retades och trilskades med tomtarna gjorde de allt slags förtret, höllo fast skvalthjulec så kvarnstenen stannade, slogo damm och smuts i mjölet och skuro sönder säckarna så att mjölet under hemfärden rann sin kos. Tomasmessonatten fick ingen bruka kvarnen, ty då skulle tomtarna var ensamma herrar på täppan. Då satte man dit en skål mjölk och en skål gröt som belöning för tomtens tjänster och när man kom till kvarnen påföljande morgon voro skålarna alltid tömda. I många bondgårdar funnos också tomtar och dessa månades om på alla sätt emedan de "drogo till huset". En bonde i Skulltorp kom en kväll ut i ladugården i något beskänkt tillstånd för att se till kreaturen. När han skulle gå ut igen mötte han i dörren en tomte som kom släpande på en börda hö. — Vad går du här och drar för ? sade bonden retligt. — Jag skall dra' andra vägar hädanefter! sade tomten. Och från den dagen gick det utför för den förut välmående bonden. Skörden misslyckades, kreaturen dogo och han slutade sitt liv i, stort armod. Lyktgubbar voro förr mycket vanliga under mörka höstnätter, då man utefter vägar och stigar påträffade dem i långa rader. Ännu för en 20-3o år sedan förekommo de rikligt i trakten av Öjersjö. Ingen såg dem förr än efter mörkrets inbrott och man visste därför ej hur de sågo ut. Man trodde emellertid att de voro några slags osaliga väsen som ej fingo ro. De gjorde sällan en människa något förnär, men man gjorde det oaktat klokast i att ej tilltala dem eller överhuvud taget ej alls låtsas om dem.
Tomtar
Dä va en tomte som höll te i e kvarn, där di mol. Dä va på den tia som dä inte fanns sekter i kvarnera. Denne mjölnern ha- de emellerti hetta på å toge handsekten te si kvarn, så att kvarngöbbera kunne få passe på å stå å sekte menna di va där. Dä va senna den dagen som mjölnern opptäckte att han hade en tomte i kvarna. - En vacker dag kom dä en liten tomte te mjölnern å erbjöd sej å sekte allt dä mjöl som skulle sektes i kvarna. Men han ville inte vare i kvarna om dagen, utan helst om natta. "Om dagen mal du, å om natta sekter ja dä du ha mole på dagen", sa han te mjölnern. Å di pôsera som du vill ha sektade ställer du ve den å den vägga. Å om möran, när / du kommer hit så ha ja sekta allthop, då går ja å kommer igen te kväl." Tomten hade sekta så mö på natta, som mjöl- ner sekte på åtte dar. Denne hjälpa hade mjölnern i flere år å di kom gott överens mä varandra. Men så feck mjölnern se att tomten va så ille trasi. Som denne lille gôbben va agnesten*, så lät han sy en ny kôstym klä- der åt honom. När tomten hade gått så la han klära på den plass där tomten bruka å stå å sa: "Nu kaster du bort di trasie klära å tar på dej di nye så ser du hyggli ut när du kommer". När tomten hade toge klära på sej, så stog han så förnöjd å titta på dom, å så sa han: "Lull, lull, grann gôsse inte sek- te mjöl mer". Sen va mjölnern å mä ho- nom. * = ögonsten (O.F.)
Veckodagarna.
Måndags flött är stacket och stött. Att flytta på onsdag är att lida ont. Fredag och lördag är bra att flytta, men "söndag är söckent och tomt."
Tomtar
Farfar brukade å fråga mig ibland, om jag hade sett den enögde. Det var tomten han kallade så. Jag horde aldrig att han hade annat namn på "tômten".